Kategoriarkiv: Krönikor

En vild debatt pågår just nu, en debatt som handlar om vi verkligen behöver ett könsneutralt pronomen: Hen.

Tydligen vill vissa människor ha ett alternativ till han/hon, tydligen är han/hon i vissa sammanhang helt orelevant eftersom deras kön är orelevant och då måste man kalla personen för hen. Enligt vissa ( som enligt mig knäppgökar) så är könsroller ett modernt påhitt och något som skapar klyftor i samhället. Först och främst: Ett mordernt påhitt? Okej, förklara då för mig hur det kommer sig att indianstammar som bor djupt inne i den sydamerikanska djungeln, indianer som lever lika primitivt nu som för två tusen år sedan, har tydliga könsrsoller? Det signalerar att vi faktiskt, helt naturligt, behöver könsroller för att samhället skall fungera. Nu kan könsroller ibland gå till överdrift självklart, men att helt försöka ta bort dem och ersätta dem med något androgynt är ren och skär idioti.

Själva order ”hen” är också det oerhört korkat, varför skall det heta just hen? Det finns inte många ord i svenska språket som börjar på hen, men ett utav dem är: Henne(s) Ligger det inte lite väl nära ett kvinnligt pronomen?

En så kallad "Det"

Enligt mig så finns det redan en rad könsneutrala pronomen för att beskriva någon i tredjeperson. i GP idag så kom någon människa med exemplet att hon använder ordet hen på folk som är långt borta, för då går det inte att könsbestämma någon. ”Hen där borta kommer få en parkeringsbot” OMG! Det är fan det dummaste jag någonsin har hört! Säg istället ”Personen där borta” eller ”Den människan där borta” eller ”Det där borta” ?

Personen är redan ett könsneutralt pronomen och har fungerat väldigt bra hitintills. Vi säger att chefen kallar till möte, alla står runt om kring och chefen säger ”I detta rummet finns det en person som har smusslat undan kaffekassan” nämen titta! Det var ju könsneutralt och fint, eller? Nehepp, tydligen inte, det finns alltid något att klaga på.

Hen är väl bara ett ord i mängden av ord vi måste uppfinna för att inte göra att någon blir upprörd. Sidor som google och lunarstorm (när det väl begav sig) fick ta emot skarp kritik eftersom de inte hade ett tredje, könsneutralt, val när man skapade en profil. Man ser det lite här och var: Han/Hon/Vill inte ange. Jag har alltid tyckt att folk som väljer ”Vill inte ange” är väldigt besvärliga människor. Människor som specialiserat sig på att få ut sin frustration på andra människor genom att märka ord. Samma människor som föredrar ord som ”Hen” är samma människor som säger att det skall inte heta invandrare, det skall heta nysvensk. Det skall inte heta neger, det skall heta färgad. Det skall inte heta handikappad*, det skall heta funktionshindrad. Det skall inte heta rullstolsbunden, det skall heta rullstolsburen. Det skall inte heta dagis, det skall heta förskola. Det skall inte heta städare, det skall heta lokalvårdare. Det skall inte heta negerboll, det skall heta chokladboll. Det skall inte heta fitta, det skall heta snippa. Och så vidare

Det hela är bara löjligt, ett tecken på att vi just nu har det för bra. Ja, hemskt gärna mera jämstäldhet mellan könen, lika rättigheter för alla, men måste vi verkligen skapa ett helt nytt ”kön” som inte är ett kön bara för att vissa kön tycker att kön är oviktigt, hur blir det då med jämställdhet mellan könen när alla kallas för hen? Någon har tänkt ett varv för mycket (eller två) och jag kommer bestämt att fortsätta kalla alla för han eller hon och när jag inte vet vad det är för något eller om ”könet är orelevant” så kan personen i fråga se fram emot att bli kallad för det utav mig.

*Det lustiga med ordet handikapp är att det fortfarande heter Handikappsförbundet och Svenska Handikappidrottsförbundet. Så de som är handikappade, nej förlåt, funktionshindrade, verkar inte bry sig så värst mycket.

Jag blev länkad till en sida kallad för tuttrevolution. Vad är Tuttrevolution? Sidan beskriver sig såhär:

Tuttrevolution är ett politiskt projekt med syfte att avskaffa tvångssexualiserandet av kvinnobysten. När det kommer till överkroppen & framförallt bröstvårtorna som finnes där, spelar kvinnor & män på olika villkor vilket inte är acceptabelt i ett samhälle som siktar mot jämställdhet. Tuttrevolution verkar för kvinnans frihet att precis som en man besöka badhuset barbröstad, svettas med fria tuttar på en konsert & chilla topless med en god glass i en parks härliga sommargrönska.

Detta är faktiskt inget nytt, jag skrev om detta för ett bra tag sedan (inlägget som fortfarande toppar antalet träffar per dag konstigt nog). Och jag tycker samma sak nu som då, men självklart kan jag inte mostå frestelsen att skriva lite om saken en gång till.

Bröst alltså, tänk att något så oskyldigt kan väcka så mycket känslor? Sidor som facebook har varit i blåsväder för detta tidigare, då de aktivt tar bort bilder som föreställer tjejer där brösten är bara, men bilder på killar som visar sina bröstvårtor är okej? En kille blev dock avstängd för att han gjorde narr av det hela och gjorde om sin presentationsbild så hundratals bröstvårtor bildade hans ansikte, tydligen blev även manliga bröstvårtor för mycket för de kristna värderingarna som styr USA och därmed facebook. Men åter till tuttrevolutionen.

I helgen genomfördes en aktion på Valhallabadet i Göteborg, där x-antal kvinnor kom till badet och badade topless, något som är emot reglerna för badet. En tjej som rapporterar att hon varit där skriver att de fick en rad olika reaktioner, av några fick de medhåll, andra bara höjde på ögonbrynen men fortsatte med sitt eget och vissa tyckte att de borde ta på sig. På vägen ut möttes de av en badvakt som sa att valhallabadet ”minsann inte var ett nakenbad” och ”att det faktiskt fanns barn där!”. När de undrade varför män fick bada och visa bröstvårtorna fick de till svar att ”män faktiskt inte har bröst”. Tja, nitlott för stackars badvakten för män har bröstvårtor som kan laktera om man får lite hormonell imbalans och män kan faktiskt få bröstcancer, så öppna inte käften innan du vet vad du pratar om.

Men skall kvinnor få bada topless? En kommentar till en artikel på Göteborg nonstop säger:

”Jag är tjej och jag vill inte se andras bröst i simhallen, lika lite som jag vill att andra skall se mina. Hade även gärna sluppit se alla håriga bringor, ryggar eller ölmagar också.”

Och fortsätter lite längre ner med ett svar på lite kritik:

”Jag undviker offentliga duschar+omklädningsrum. Jag vill inte se andra nakna om jag inte måste; dvs om det inte finns draperier på duschar etc. Då är det en sak. Men i simhallar är en annan sak” 

Det låter faktiskt som att personen i fråga har lite problem att ta itu med, om man är så oroad för att se nakna människor så finns det nog något bakomliggande problem, men det skall vi inte gå in på.

Men det är just en sådan mentalitet som är roten till problemet. Varför är det okej att ta illa upp på lite naket och då få medhåll för detta? Jag gillar verkligen inte synen av folk som går runt ute på stan i mysbyxor eller onepiece, men jag tänker inte försöka få dem att sluta upp med det bara för att jag inte tycker om det. Nej jag håller med tuttrevolutionen om att tuttar måste avsexualiseras lite.

Det finns dock ett ännu större problem än folks inställning till huruvida bara bröst passar sig i ett badhus eller inte och problemet rör barn. Enligt Svensk lag är alla personer under 18-år att betraktas som minderåriga, barn med andra ord. Avbildningar av minderåriga i ”sexuell utmanande situationer” räknas som barnporr. Att små barn går nakna på stränderna har vi tillåtit i många år, men nu börjar även detta väcka anstöt hos många människor. Poängen är att så som Sverige ser ut idag med sin moralpanik om nakna barn och minderåriga så sätter det tunga restriktioner på detta med att få bada topless på ett badhus.

Säg att Stina, 14år, är på badhuset med sina tjejkompisar. De tycker att det här med bröst är helt naturligt och har bestämt sig för att bada topless. Där de simmar omkring i poolen med sina små tonorsbröst exponerade så blir det genast väldigt problematiskt för alla som är där, även för badhuset. Eftersom bröst ses som något sexuellt, till den milda grad att fyraåringar tvingas ha bikinitop på sig, så kommer ett gäng med tjejer i 14årsåldern verkligen skapa problem. Tar någon ett kort på badhuset, som många säkerligen gör eftersom man gärna är där med kompisarna / familjen, och någon av dessa tjejerna hamnar på bild så kan det i teorin vara straffbart eftersom man tagit kort på en minderårig som är halvnaken. Och eftersom moralpaniken är på rekordnivåer skulle detta möjligen innebära att det blir okej att gå topless, så länge du är över 18, vilket skulle vara helt absurdt men logiskt enligt traditionellt svenskt tänk.

Men vi lämnar den biten, eftersom det är något man kan skriva en hel artikel om, och återgår till detta med badhusen. Det är lustigt hur badhus har blivit ett så hett ämne för debatt under de senaste åren. Vi har denna toplessdebatten som dyker upp lite då och då, sedan har vi detta med huruvida det är okej att bada i burka eller inte. Vissa religioner tillåter inte att kvinnan visar, tja, något alls faktiskt, men badhusen har sagt nej med hänvisning till att det är en säkerhetsrisk. Det hela går till diskrimineringsombudsmannen och jag vet faktiskt inte vad utlåtandet har blivit officiellt, om det nu faktiskt har blivit något officiellt utlåtande. Men visst känns det märkligt med alla dessa regler på badhusen? Man får inte ha för mycket kläder på sig och inte för lite, man skall ha lagom, gud så svenskt…

Jag stöttar tuttrevolutionen, inte för att jag vill se tuttar överallt (okej, lite då) men för att jag är för jämställdhet. Vill en tjej bada topless så får hon väl göra det? Tycker du inte om det? Gör som jag när en person i onepiece eller mjukisbyxor går förbi mig på stan: ta ett djupt andetag och bry dig inte. Mitt i skrivandet så fick jag dock en idé, något jag som man kan göra för att driva med det hela, fast åt rätt håll. Problemet handlar om bröstvårtor, mäns och kvinnors bröstvårtor är olika enligt vissa och skall därför behandlas olika. Nej säger jag! Blir kvinnor censurerade för att de har bröstvårtor så tänker jag som man självcensurera mig själv. Det hade varit oerhört roligt om en större grupp män alla går till valhallabadet iförda bikiniöverdel så vi täcker våra bröstvårtor. Det vore roligt att se folks reaktion på badet. Jag slår vad om att de flesta skulle tycka att vi är dumma i huvudet andra skulle kanske ta det som en kul grej, kanske tro att det är en svensexa eller något. Kanske rent av göra det till en samlad aktion, kvinnor kommer dit och badar topless och männen kommer dit i bikinitop, bara för att vända på censuren så att folk kanske begriper hur löjligt det är.

Det tåls att tänkas på, men fram tills dess så tycker jag att tjejerna i tuttrevolutionen skall fortsätta sin kamp, sin kamp för jämstäldheten och för fria tuttar, två väldigt bra saker!

Precis som titeln säger så hade jag faktiskt en helt normal dygnsrytm i cirka en vecka, nu är allt åt ”helvete” igen dock.

Det som hände var att jag tröttnade på att lägga mig klockan sju på morgonen och gå upp klockan fem/sex på kvällen, det var faktiskt inte speciellt roligt. Jag bestämde mig då för att vända dygnet ”rätt” och slet med detta i cirka två veckor. Det slutade med att jag gick och la mig klockan elva på kvällen och var dötrött för att sedan vakna av eget maskineri klockan sex på morgonen. Visst låter detta som den optimala dygnsrytmen? Visst är det så medelsvensson har det? Äntligen kunde jag ta del av den här mytomspunna ”dagen” som alla människor så lyriskt pratade om. Fyfan vad ”dagen” suger…

När jag går upp innan klockan nio så blir jag alltid dötrött vid 15-tiden, oavsett om jag sovit sju timmar eller nio timmar. Jag får en sådan oerhörd dipp som jag aldrig riktigt lyckas hämta mig ifrån och sen är det en kamp att vara vaken tills det att man kan med att gå och lägga sig vid 23-tiden. När jag har min vanliga dygnsrytm, typ att jag lägger mig klockan 03 och går upp klockan 11-12 så kan jag hålla på i 15-timmar utan att ha minsta förnimmelse till att bli trött. Och ändå gjorde jag samma saker när jag hade ”normal” dygnsrytm som när jag har min egna, men likt förbannat blir jag dötrött vid 15-tiden om jag går upp i ”normal” tid. Jag fattar inte.

Men det var inte mitt enda problem, det fanns inget att göra, internet är inte vaket vid de svenska tiderna utan brukar vakna upp vid 16-17 tiden. Alla jag känner var på sina arbeten eller utbildningar, jobbsökandet jag gör tar ungefär 35 minuter varje dag så vad skall jag göra för att sysselsätta mig efter det är gjort? Att spela online för att fördriva tiden fungerar inte det heller, eftersom alla andra i europa är ute och ”njuter” av dagen.

När jag hade ett litet samtal med Adde om detta och när jag drog upp samtliga punkter ovanför så skrattade han bara och sa ”Ja, välkommen till det vanliga livet” varpå jag undrar ”Varför säger folk åt mig att skaffa mig ett liv när det liv alla försöker få mig att skaffa helt klart suger?” När jag jobbade inne i stan och ibland hade ”privilegiet” att få ett tidigt pass (dvs 08-16) så såg jag massa människor på tåget hem som alla satt och kämpade för att hålla sig vakna på tågresan hem och jag själv satt där och nickade till lite då och då faktiskt. När svensson sedan kommer hem så är det att ställa sig vid spisen, laga lite mat, göra lite sysslor och sedan sätta sig som en drönare i soffan för att titta på teve tills man kan med att gå och lägga sig. Varför strävar alla efter att upprätthålla ett sådant ”liv?”

Nej, jag ser inte det roliga i det hela, passar inte mig helt enkelt. Nu krävs det bara att jag kommer på någon talang jag har som gör att jag kan styra mitt arbete själv så jag slipper vara en del av detta samhället där alla har ett ”liv” med en ”normal dygnsrytm” för om jag tvingas till ett sådant ”liv” så kommer jag nog snabbt önska att jag åter igen ”inte hade ett liv”.

För några dagar sedan så blev jag länkad till en youtube video där en kvinna går igenom detta med feminism och de förväntningar vi har på män. Det var en otroligt bra video men den är på engelska, så jag tänkte ta och skriva ner lite bitar ifrån denna otroligt välformulerade och sevärda video, som ni kan hitta längst ner i inlägget.

Det som hon pratar om är detta fenomen med att vi i dagens samhälle gnäller på hur kvinnor särbehandlas i en rad olika samhällsområden, män styr och ställer och förtrycker kvinnor på en daglig basis, kort sagt så har det blivit ett brott att vara en man. Men vi kanske borde ta och titta lite närmare på detta med vad det alltid har inneburit och fortfarande innebär att vara man, en naturlig del i våran könsroll som vi som män accepterar lika mycket idag som för tusentals år sedan: Vi är utbytbara och inte lika viktiga som kvinnor. Innan du får en propp och argsint tar dig ner till kommentarfältet så läs vidare och tänk på det ett varv till.

Det har tydligen blivit ett ganska stort hallå i staterna över att antalet dödsfall i arbetet där kvinnor avled hade ökat lavinartat de senare åren samtidigt som antalet dödsolyckor för män i arbetet hade minskat markant. Detta var jättehemskt och något som måste ordnas på direkten eftersom det plötsligen dog en massa kvinnor. Men när det var samma mängd människor som dog i arbetet, med den enda skillnaden att det var män, så var det inte många som höjde på ögonbrynen. Man läser om det konstant, att män trillar ner ifrån byggnadställningar eller får träd över sig när de arbetar, vi tar det självklart inte som en bagatell men det är märkligt nog mycket värre om samma dödsolycka händer en kvinna istället för en man. Att kvinnor började dö på arbetsplatserna var ett tecken på att vi som ett samhälle gjorde något fel.

Män förväntas att sätta andras välbefinnande före deras egna, vi förväntas att ge våran plats i livbåten till kvinnan eller barnet oavsett vilka personliga egenskaper de besitter, vi förväntas att ge dem våran plats bara för att de är antingen en kvinna eller ett barn. Låt oss säga scenariot med en brinnande byggnad, det finns en man och en kvinna i byggnaden och du kan bara rädda en, samhället kommer alltid att välja kvinnan, mannen förlorar varje gång. Vi pratar inte om rätten till utbildning eller arbete utan ett liv och det vi säger om och om igen är att ett liv, kvinnans, är mycket viktigare än mannens. Märkligt det där.

Redan från dag ett börjar vi uppfostra våra barn med dessa roller. Gråter en ung tjej så tröstar vi henne genast, ser till hennes behov och hennes välbefinnande, vi säger till henne att hennes välbefinnande är viktigt för oss. Små pojkar förväntas ofta att ”ta det”, när en kille gråter så blir det inte samma nivå av tröstande (traditionellt sett, undantag har vi alltid) utan vi skickar signalen till pojken att är du man så får du inte vara så mesig, dina behov är inte lika viktiga för oss som behoven hos en flicka. Detta är i slutändan designat för att utifall det blir ett sjunkande skepp så skall kvinnan inte ha något dåligt samvete för att ta platsen i livbåten och mannen skall erbjuda henne platsen i livbåten för att se till hennes överlevnad hon är viktig, det är inte han. Det må låta cyniskt men om du bara tänker efter lite så vet du lika väl som mig att det är förväntningen som ställs på bägge könen vid en sådan olycka.

Det hela handlar om något som är mycket kontroversiellt, det där med att man ser någon som sin egendom. För tråkigt nog så har det varit så under generationer, speciellt tack vare religion, att man skall se kvinnan som inget mera än en egendom. Men det hela har ett ursprung i när vi levde i grottor. De grupperna av människor som bäst skyddade sina ”egendomar” det vill säga kvinnor och barn var de mest framgångsrika. De samhällen där man såg till att kvinnor och barn satt tryggt medans männen gick ut och dog gick framåt i utvecklingen och har i sin tur lett till att vi nu är den dominerande rasen på jorden. Som hon i filmen säger ”Om jag hade fått välja vilket objekt jag hade varit så hade jag nog helst varit ett sexuellt sådant, ett värdefullt sådant som måste låsas in och beskyddas snarare än att vara ett objekt som bara kan slängas i soporna, som kan slås i småbitar, allt för någon annans ändamål”

Om vi ser på det hela strikt genetiskt så är kvinnan den absolut viktigaste individen i samhället, utan kvinnor inga barn. När det kommer till att föröka sig så räknas varje kvinna, men det räcker med en enda man för att göra hundratals mäns arbete. Detta översätts i det moderna samhället där det fortfarande är så att allt en kvinna behöver göra för att vara viktig är att finnas, eftersom det är hon som ser till att mänskligheten förs vidare. En man får sin titel ”man” efter hur användbar han är, antingen till samhället i stort eller till kvinnor. En man måste göra för att hans liv skall ha någon mening för någon annan än honom själv.

Så, sedan tidernas begynnelse och även fram tills idag så ser vi mannen som inget mer än något som förväntas sätta sig och sina behov sist. ”kvinnor och barn” först heter det som bekant och så har det alltid hetat och kommer alltid att heta i en eller annan skepnad från och med nu tills det bittra slutet. Att män förväntats ge sitt liv för att säkra rasens överlevnad är det ingen man som klagat nämnvärt på, det är den roll vi har föds med och det är den roll vi har. Vad har feministerna gjort för att få bort denna könsrollen? Vart är jämställdheten? Som standard förväntas mannen ge sitt liv för kvinnan endast baserat på kön och inget annat och den som motsätter sig denna standard skall inte ha rätten att kalla sig för man dikterar samhället.

Sedan finns det en rad andra orättvisor i världen, inget tvivel om saken, men det är inte det vi pratar om här. Vi pratar om en könsroll som aldrig ifrågasätts av någon och som aldrig kommer till ljus någonstans. Förr firade vi manlighet, uppmuntrade det eftersom det var nödvändigt och för att kostnaden för individuella män var såpass hög. Nu förväntar vi oss fortfarande att män sätter sig själva sist, att de sätter sitt välbefinnande över andras, så det har inte förändrats. Det som dock har förändrats är att nu får vi ingen beröm, ingen beundran för det längre, allt man får höra som man är vilket kvinnoförtryckande rövhål man är så fort man öppnar munnen om att något inte är så rättvist som det kanske borde vara, fast åt andra hållet då. Säger man som man att något är orättvist så möts man ständigt av motargumentet att kvinnor minsann har det mycket värre. Vi förväntas att säga ”ja självklart har du rätt” och gå åt sidan så att kvinnan kan kliva fram. 

Men alla dessa argument som har lagts fram i detta inlägget betyder inte ett skit, just eftersom jag är man. Faktumet att våran natur dikterar och har bestämt att kvinnans liv ständigt är högre värderat än mannens drunknar i ”diskussionen” att kvinnor inte får samma rättigheter som män ute i arbetslivet Är du man i dagens PK samhälle så får du inte uttrycka din åsikt, för då är man trångsynt och en mansgris.

KROSSA PATRIARKATET!

**Länk till original videon på youtube, sjukt bra film på 16 minuter som du bör titta på om du är intresserad av en nyanserad åsikt mitt i denna infekterade genusdebatt vi har skapat. Den är på engelska som är stundom svårförstådd. Youtube

”Ja men se på hur han beter sig, klart han är homo, jag har sådan gaydar nämligen”

De flesta av oss tycker nog att vi faktiskt har en gaydar, att vi kan se vilka som är homo. När vi ser en kille som Christer Lindarw, Jonas Gardell och Lars-Åke ”babsan” Wilhelmsson så är det inget tvivel om saken att de är homogay och det verkar vara väldigt många homosexuella män i västkulturen som apar efter den livsstilen. Mycket gester, pratar med en ganska feminin röst, sitter med benen korsade, gillar mode och inredning, ja ni vet själva att det finns många små saker som tydligt säger till oss att ”han där, han är homse”.

Vissa säger att folk föds som homo, att de har extra mycket kvinnliga hormoner eller vad det nu är som styr i hjärnan. Och forskning har faktiskt visat att det finns vissa belägg för dessa påståenden, forskning som dock tyvärr genast möts av skarp kritik för att man är ute på tunn is och nog egentligen är en ”Adolf in training”. Men PK-moral åtsido så finns det som sagt en hel del som pekar på att många bögar har en förändring i hjärnan som antyder att de har mera kvinna i sig än heterosexuella män och det skulle ju faktiskt kunna förklara lite varför de beter sig så som de gör. Eller?

Det finns många forskare som aktivt undersöker detta med att man kan ”se” på en person om han är gay eller inte. Undersökningar där de fick män att sätta sig i en stol och bara prata om något så banalt som vädret visade tydliga indikationer på vem som var gey eller inte. Vissa killar hade ett ganska aktivt kroppsspråk med många gester, andra satt med benen i kors och andra pratade bara väldigt feminint. Sedan när de frågade folk ”är du homo eller ej” så visade det sig att alla som visat någon form av feminint beteende faktiskt var homo och vips så blev det ”fakta” att man kan se vem som är bög eller inte.

Så som homosexuella män för sig i dagens samhälle är ett ganska nytt påhitt, någon hittade på att ”okej såhär skall vi homosexuella män bete oss för att visa hela världen vad vi är för något!” och sen har alla hakat på detta. För kanske 100 år sedan (säg till och med 40 år sedan) så fanns det säkert lika många ”riktiga” homosexuella män där ute i världen, men med tanke på hur världen såg ut då så kunde de ofta inte komma ut ur garderoberna och vara som de helst skulle vilja vara. En ”Gaydar” hade nog varit helt värdelös att ha då för vad skulle den gå igång på?

Om vi går ännu längre tillbaks i tiden och tittar på hur det var i det grekiska samhället så var homosexualitet inte alls konstigt. Det fanns många stolta krigare som historikerna med största sannolikhet tror var homosexuella. Men det var inget konstigt på den tiden, det var burdusa män som sprang ut i krig och slaktade folk till både höger och vänster för att sedan gå hem och mysa med pojkvännen, något som dagens bögar (den feminina majoriteten) inte ens skulle komma på tanken att göra. Ta våra förfäder vikingarna som exempel, nu vet jag inte om något direkt exempel på en viking som var homogay, men ser man på gudasagorna så har vi en munter historia om när Tor fick klä ut sig till Freja i brudklänning för att återfå sin hammare Mjölner, helt tydligt en historia som vikingarna garvade hårt åt. Men vi har även historier som visar på att Oden och Loke hade ett homosexuellt kärleksförhållande, en historia med en allvarlig ton, inget man satt runt lägerelden och skrattade åt. Vilket visar att kärlek man till man där det även förekom sexuell kontakt inte var fy skam i vikingasamhället.

Hur skulle en homosexuell man på vikingatiden se ut om det faktiskt är så att homosexuella män, när de får vara sig själva utan begränsningar, är väldigt feminina av sig? Kvinnornas roll på vikingatiden var inte direkt Sex and the City stilen, de fick vara hemma och uppfostra barnen, ta hand om hemmet, så vete, slakta djuren och bära kjol. Kvinnorna var inte direkt feminina av dagens värderingar så en Jonas Gardell viking skulle väl på sin höjd plocka bär om han levde ut sin sexuella läggning på den tiden och inte springa runt som en lipsill så fort han fått en flisa i fingret.

Poängen är att detta med ”gaydar” är ”bullshit” på ett sätt, men sanning på ett annat. Det är lätt att se vilka killar som är homosexuella när de har anammat livsstilen som etablerats av folk som Freddie Mercury och George Michael men det finns många homosexuella män där ute som verkar precis lika hetero som vilken vanlig heterosexuell kille som helst och det gör dem inte mindre bögar för det. Skall vi titta på det här med genetik vs val till homosexualitet igen, så kan vi nog kostatera att många av de som väljer att vara homosexuella tillhör lägret med homosexuella män som beter sig som exempelvis Gardell. Och de som föds till homosexuella är de män som man exempelvis hittar inom den Amerikanska militären, macho män.

Men något svart eller vitt ”man föds till / väljer sin sexuella läggning” finns det nog inte, det är en kombination av val och genetik. Vad som dock kan konstateras är att den ”gaydar” som vi alla är så stolta över att vi har endast fungerar på de moderna ”larger then life” bögarna vi har här i väst och det bara för att de vill att vi skall märka dem, inget annat.

Nu kommer det en hel vägg med text, det är dags för ännu en krönika.

Året är 2012 och vi lever i en värld som ständigt utvecklas, tekniken byggs ut och får en hel rad användningsområden, på gott och ont. Den teknik jag syftar på är tekniken vi idag har för att visa vart vi är, hitta saker och hitta folk. En teknik som har lika många goda sidor som onda.

Under den senare biten av 2011 dök det tämligen ofta upp artiklar om folk som blivit av med sina iPhones eller Laptops som själva lyckats spåra sina apparater med listiga små program som berättar var iPhonen eller laptopen är någonstans. Ibland har det inte alltid gått vägen: Det var bland annat en man som blivit av med sin laptop som kunde spåra den till en lägenhet. Problemet var att eftersom det var ett flervåningshus så kunde laptopen vara på vilken våning som helst och polisen kunde därför inte göra en husrannsakan, fail.

I december läste jag om en ung kille från Göteborg som blivit av med sin iPhone under en lektion, med en liten applikation kallad Find my iPhone (fyndigt namn) så lyckades han se, i realtid, vart hans telefon befann sig. Han ringde polisen som steg på en spårvagn där tjuven satt med telefonen. Polisen bad ynglingen sätta igång ringsignalen på sin telefon, det ringde i tjuvens ficka och han blev tagen på bar gärning, win.

Bra att de hittade telefonen, men det är samtidigt lite skrämmande. Med en helt vanlig app så kunde man spåra telefonen i realtid. Genom att den pejlade in sig via GPS satelliter och mobilnätet så kan man få reda på en mobiltelefons position med endast någon meters felmarginal. Detta är en teknik vi har i Sverige och i många andra I-länder, en teknik vi inte funderar speciellt mycket över. Visst, ibland kommer datainspektionen in och säger ”ajja bajja” när någon för register över folk, men i övrigt så går det helt omärkt förbi.

Ni mins kanske i november då det blossade upp att Ericsson sålde mobilteknik till regimen i Syrien, teknik som teoretiskt (och antagligen praktiskt) användes av regimen för att spåra motståndare till regimen, människor som fängslades och med största sannolikhet torterades. Medierna framförde bland annat att detta var extra illa i ett land som Syrien eftersom man där inte kan köpa ett kontantkort utan att visa legitimation. Men detta är inte möjligt i Sverige heller, en lagstiftning kom under 2011 som tog bort alla anonyma kontantkort ifrån marknaden. Det var något om att när man kan betala tjänster med mobiler så skulle det alltid gå att spåra till någon person, detaljerna är luddiga.

Men varför lyfter vi inte fram att även detta problemet finns i Sverige? Förvisso, vi har inte en militär diktatur i landet, just nu, men vem vet vad som kan komma i framtiden? Man vill inte alltid kunna spåras, hittas eller upptäckas. Det behöver inte betyda att man gör något olagligt, det betyder bara att man vill kunna göra något utan att hela världen kan få reda på det.

En annan märklig sak med detta är att Sverige är det land som ger mest ekonomiskt stöd till utvecklandet och användandet av det anonyma internet-nätverket TOR. TOR är en teknik som möjliggör kommunikation för människor som lever i länder där det råder diktatur eller en hård censur. Länder som Kina, Syrien, Burma och andra totalitära stater förföljer och förtrycker människor som har en annan åsikt än regimen, om de inte anonymiserar sig själva med ett verktyg såsom TOR. Varför stödjer Sverige så helhjärtat ett anonymt nätverk men har själva lagar i landet som gör att folk inte kan köpa kontantkort utan att visa upp legitimation?

TOR är som sagt ett jätte bra verktyg för regimkritiker att kunna få ut sin åsikt, träffa likasinnade och slå ett slag för demokratin och mänskliga rättigheter, men även ett nätverk med en så nobel avsikt som TOR har sin baksida. Pedofiler har tagit sig in på TOR nätverket där de kan sitta, mer eller mindre ostört, och dela med sig av sina filmer/bilder och erfarenheter. Detta är självklart inte en bra sak men vad man gör för att motverka pedofilerna är ännu värre.

Ett gäng hackers, ”snälla” hackers, håller på att utveckla vissa verktyg som skall kunna söka sig fram igenom det annars anonyma nätverket och hitta den verkliga IP-adressen till förövaren. På pappret kanske detta låter som en bra teknik, något vi skall omfamna och tycka om, men tänk efter lite, tänk hur det skulle kunna användas. Om någon kommer på ett sätt att kunna söka upp folk som försöker gömma sig så kan samma teknik användas av de olika regimerna för att hitta folk som uttrycker sina åsikter på internet. Dessa snälla hackers som håller på att försöka knäcka det anonyma nätverket må ha goda avsikter, men de underminerar hela poängen med TOR och kan därför vara den direkta orsaken till att fler människor fängslas, torteras eller dödas.

Så vad skall man göra egentligen? Å ena sida så är det bra att vi har all denna teknik, så vi kan göra som killen som tappade bort sin iPhone eller som de gånger man lyckas spåra en vilsen pensionär via dennes mobiltelefon. Men medaljen har en stor baksida, speciellt när man kan spåra saker så lätt bara via en enkel vanlig liten app, eller varför inte via facebook? När din kompis väljer att ”checka in dig” på en plats, till exempel. Har du inte varit försiktig med dina inställningar kan plötsligen vem som helst i din bekantskapskrets få reda på att du just varit på Martinshop i Ullared. Nu är detta förvisso ganska harmlöst, men tänk bara efter hur lätt det det är för folk att kartlägga dig. Det är inte längre ”storebror” som ser dig, nu ser mamma, pappa, kompisarna och grannen vart du är och var du befinner dig, det kräver inte mycket datorvana för att komma åt liknande verktyg själv.

Så frågan jag ställer är: Är allt detta okej?

Det är dags för ännu ett långt och fundersamt inlägg på bloggen, jag ber om ursäkt.

Det här med barn och tv-spel, vad är rätt och fel egentligen? Jag hade nyss ett ganska långt samtal med en kvinna som är mamma till en son på 16 bast. Hon berättade för mig att han får spela wow, men han har inte lösenord till spelet utan han får bara spela när hon loggar in han. Det är även det enda spelet han får spela, han ville nyligen spela Assassins Creed men blev stoppad av morsan eftersom studier skall gå först. Han har mer eller mindre spelförbud under terminer och får spela med vissa restriktioner under lov. Skyndar han sig med läxor osv får han spela lite på fredagskvällar. Standard är även tv förbud innan läxorna är gjorda. Med andra ord, en ganska strikt syn på tv-spel och media.

Sedan på andra sidan bordet har vi en god vän som låter sin son på 5 bast att spela wow hur mycket han vill. Han får spela massa lego starwars och ibland även Call of Duty. Barnet i fråga får sitta uppe till klockan 23-00 på helgerna och runt en 21-22 brukar han lägga sig på vardagarna. Det är ingen förskola för barnet utan dagmamma istället.

Vad båda föräldrarna har gemensamt är att de själva spelar som galningar, hela tiden verkligen. Men de har helt skiljda uppfattningar om hur de vill att deras barn skall förhålla sig till tv-spel.

Så vad är egentligen rätt? Jag har ingen aning faktiskt. Pappan till femåringen verkar inte se några problem med det medans mamman till 16 åringen målade upp många mardrömsscenarion om man lät sitt barn spela tv-spel helt utan restriktioner. Utan betyg och en god skolgång så fanns det en stor risk för att det skulle gå åt pipan. Mamman till 16-åringen sa att han mådde bäst av den sortens regler, han kunde då fokusera på en sak i taget och han mår bra. För femåringen är det kanske lite väl tidigt att säga hur det går när han har en såpass fri tillgång till tv-spel som han har nu. Jag tycker personligen att bägge två är lite väl extrema åt varsitt håll, men det är bara grundat på mina personliga erfarenheter på ämnet.

Min mamma, Tanten, lät mig spela och jag fick spela fritt, men mamma satt nästan alltid med mig och kompisarna när vi spelade. Antagligen för att övervaka lite men också för att hon själv tyckte det var roligt med tv-spel. Några våldsamma spel fick jag inte se så mycket utav dock, det var först när jag fyllt 14 som jag fick span på ett spel vid namn Killer Instinct som hade 15-årsgräns. Efter lite övertalan så fick jag köpa det och jag spelade verkligen sönder spelet. Det var våldsamt, blodet sprutade, men trotts detta så blev det konstigt nog inte så att jag sprang runt ute på stan och ryckte armarna av folk. Jag tror snarare att de som springer runt ute på stan och bränner bilar, startar gäng och blir halvkriminella nästan alla hade kunnat få en annan framtid om de istället fått lägga den energin på tv-spel.

Men visst kan jag förstå argumentet med att tv-spelandet kan få konsikvenser för skolan. Min skolgång gick fullständigt åt helvete men det var inte pga spelen, det var tack vare att jag saknade motivation och att jag vantrivdes något fruktansvärt. Jag hatade skolan, jag hade hatat skolan sedan jag gick i sjätte klass. Jag blev ständigt idiotförklarad av lärarna och mobbad av hur många som helst. Hade jag inte fått komma hem ifrån skolan och spela mina tv/dataspel så hade jag kanske tagit ut all negativ energi på något annat. Som att hänga på stan och bli en bråkstake.

För att runda av det hela: Jag tycker inte att någon av dessa föräldrar har helt rätt, men så länge det fungerar vem är jag då till att lägga mig i? Allt jag vet är att jag är sjukt tacksam för att min mamma hade en såpass liberal inställning till tv-spel. Det fanns vissa regler att följa, men de var inte speciellt strickta utan mycket av ansvaret låg hos mig. Jag har haft mycket glädje och nytta av mina tv-spel (jag lärde mig datorer och engelska) och jag kommer fortsätta ha mycket glädje av mitt spelande i många år framöver.

Så tack mamma! <3

FN har efter en utredning kommit fram till att det är ett brott emot de mänskliga rättigheterna att stänga av fildelare ifrån internet. De försvarar inte fildelningen men de försvarar folks rättighet till internet, bara för att någon stjäl något via internet så har man inte rätt att ta ifrån denne internet.

Men folk håller inte med, bland andra Per Strömbäck som är redaktör för nätforumet Netopia och är talesperson för Dataspelsbranchen. Han verkar tycka att piratkopieringen är ett så stort problem att det är berättigat att stänga av folk från internet om de har piratkopierat. Jag skall ge en jämförelse som visar hur fel hans tänk är:

I vissa länder i mellanöstern så hugger de av handen på tjuvar som de tagit på bar gärning. Tanken är att om de stjäl med högerhanden så skall högerhanden av så att de inte kan stjäla mera. Är det väldigt grova brott eller om någon kanske stjäl igen trotts handikappet så tar de även den andra handen. Utan händer kan tjuven inte gärna stjäla något längre, saken är löst, tjuven får skylla sig själv. Men tjuven kan plötsligen inte leva ett normalt liv längre, han kan inte fungera i samhället. Han kommer inte kunna arbeta, han kommer har grova handikapp som kommer göra det svårt att äta, ännu en mänsklig rättighet. Detta är en bestraffning som vi i Väst ser på med avsky, vi tar starkt avstånd ifrån sådan bestraffning och ger ut reprimander till landet ifråga.

Eller tycker vi i väst verkligen att detta är ett omänskligt straff för ett brott? Tänk på en fildelare som blir haffad för att ha piratkopierat och sedan dömd till att inte längre ha tillgång till internet. Personen i fråga mister sitt sätt att begå brott på, precis som tjuven som blev av med händerna, men personen blir även av med möjligheten att fungera normalt i samhället, precis som tjuven som blev av med händerna. Tänk på hur mycket vi använder internet i vardagen. Tänk även på att mycket av det du gör är knutet till internet utan att du faktiskt vet om det. Utan internet kan man inte ha Facebook och utan facebook så finns man nästan inte i ett modernt västerländskt samhälle. Utan internet kan du inte söka information, söka kontakt med människor via MSN eller e-post går inte heller. Kort sagt: Tar du bort en västerländsk persons tillgång till internet stänger du av denna personen ifrån att fungera normalt i samhället, man blir handikappad, precis som tjuven i mellanöstern.

Så nej, det är verkligen inte berättigat att stänga av fildelare ifrån internet herr Strömbäck. Om personer som Strömbäck får fortsätta sitt korståg emot vanliga medborgare kommer det sluta med ett diktatursamhälle som Kina. Lagar som stänger av fildelare ifrån internet finns redan i England och Frankrike, det är bara en tidsfråga innan lobbyisterna i Sverige når de outbildade personerna i riksdagen.