Kategoriarkiv: Krönikor

För några dagar sedan så blev jag länkad till en youtube video där en kvinna går igenom detta med feminism och de förväntningar vi har på män. Det var en otroligt bra video men den är på engelska, så jag tänkte ta och skriva ner lite bitar ifrån denna otroligt välformulerade och sevärda video, som ni kan hitta längst ner i inlägget.

Det som hon pratar om är detta fenomen med att vi i dagens samhälle gnäller på hur kvinnor särbehandlas i en rad olika samhällsområden, män styr och ställer och förtrycker kvinnor på en daglig basis, kort sagt så har det blivit ett brott att vara en man. Men vi kanske borde ta och titta lite närmare på detta med vad det alltid har inneburit och fortfarande innebär att vara man, en naturlig del i våran könsroll som vi som män accepterar lika mycket idag som för tusentals år sedan: Vi är utbytbara och inte lika viktiga som kvinnor. Innan du får en propp och argsint tar dig ner till kommentarfältet så läs vidare och tänk på det ett varv till.

Det har tydligen blivit ett ganska stort hallå i staterna över att antalet dödsfall i arbetet där kvinnor avled hade ökat lavinartat de senare åren samtidigt som antalet dödsolyckor för män i arbetet hade minskat markant. Detta var jättehemskt och något som måste ordnas på direkten eftersom det plötsligen dog en massa kvinnor. Men när det var samma mängd människor som dog i arbetet, med den enda skillnaden att det var män, så var det inte många som höjde på ögonbrynen. Man läser om det konstant, att män trillar ner ifrån byggnadställningar eller får träd över sig när de arbetar, vi tar det självklart inte som en bagatell men det är märkligt nog mycket värre om samma dödsolycka händer en kvinna istället för en man. Att kvinnor började dö på arbetsplatserna var ett tecken på att vi som ett samhälle gjorde något fel.

Män förväntas att sätta andras välbefinnande före deras egna, vi förväntas att ge våran plats i livbåten till kvinnan eller barnet oavsett vilka personliga egenskaper de besitter, vi förväntas att ge dem våran plats bara för att de är antingen en kvinna eller ett barn. Låt oss säga scenariot med en brinnande byggnad, det finns en man och en kvinna i byggnaden och du kan bara rädda en, samhället kommer alltid att välja kvinnan, mannen förlorar varje gång. Vi pratar inte om rätten till utbildning eller arbete utan ett liv och det vi säger om och om igen är att ett liv, kvinnans, är mycket viktigare än mannens. Märkligt det där.

Redan från dag ett börjar vi uppfostra våra barn med dessa roller. Gråter en ung tjej så tröstar vi henne genast, ser till hennes behov och hennes välbefinnande, vi säger till henne att hennes välbefinnande är viktigt för oss. Små pojkar förväntas ofta att “ta det”, när en kille gråter så blir det inte samma nivå av tröstande (traditionellt sett, undantag har vi alltid) utan vi skickar signalen till pojken att är du man så får du inte vara så mesig, dina behov är inte lika viktiga för oss som behoven hos en flicka. Detta är i slutändan designat för att utifall det blir ett sjunkande skepp så skall kvinnan inte ha något dåligt samvete för att ta platsen i livbåten och mannen skall erbjuda henne platsen i livbåten för att se till hennes överlevnad hon är viktig, det är inte han. Det må låta cyniskt men om du bara tänker efter lite så vet du lika väl som mig att det är förväntningen som ställs på bägge könen vid en sådan olycka.

Det hela handlar om något som är mycket kontroversiellt, det där med att man ser någon som sin egendom. För tråkigt nog så har det varit så under generationer, speciellt tack vare religion, att man skall se kvinnan som inget mera än en egendom. Men det hela har ett ursprung i när vi levde i grottor. De grupperna av människor som bäst skyddade sina “egendomar” det vill säga kvinnor och barn var de mest framgångsrika. De samhällen där man såg till att kvinnor och barn satt tryggt medans männen gick ut och dog gick framåt i utvecklingen och har i sin tur lett till att vi nu är den dominerande rasen på jorden. Som hon i filmen säger “Om jag hade fått välja vilket objekt jag hade varit så hade jag nog helst varit ett sexuellt sådant, ett värdefullt sådant som måste låsas in och beskyddas snarare än att vara ett objekt som bara kan slängas i soporna, som kan slås i småbitar, allt för någon annans ändamål”

Om vi ser på det hela strikt genetiskt så är kvinnan den absolut viktigaste individen i samhället, utan kvinnor inga barn. När det kommer till att föröka sig så räknas varje kvinna, men det räcker med en enda man för att göra hundratals mäns arbete. Detta översätts i det moderna samhället där det fortfarande är så att allt en kvinna behöver göra för att vara viktig är att finnas, eftersom det är hon som ser till att mänskligheten förs vidare. En man får sin titel “man” efter hur användbar han är, antingen till samhället i stort eller till kvinnor. En man måste göra för att hans liv skall ha någon mening för någon annan än honom själv.

Så, sedan tidernas begynnelse och även fram tills idag så ser vi mannen som inget mer än något som förväntas sätta sig och sina behov sist. “kvinnor och barn” först heter det som bekant och så har det alltid hetat och kommer alltid att heta i en eller annan skepnad från och med nu tills det bittra slutet. Att män förväntats ge sitt liv för att säkra rasens överlevnad är det ingen man som klagat nämnvärt på, det är den roll vi har föds med och det är den roll vi har. Vad har feministerna gjort för att få bort denna könsrollen? Vart är jämställdheten? Som standard förväntas mannen ge sitt liv för kvinnan endast baserat på kön och inget annat och den som motsätter sig denna standard skall inte ha rätten att kalla sig för man dikterar samhället.

Sedan finns det en rad andra orättvisor i världen, inget tvivel om saken, men det är inte det vi pratar om här. Vi pratar om en könsroll som aldrig ifrågasätts av någon och som aldrig kommer till ljus någonstans. Förr firade vi manlighet, uppmuntrade det eftersom det var nödvändigt och för att kostnaden för individuella män var såpass hög. Nu förväntar vi oss fortfarande att män sätter sig själva sist, att de sätter sitt välbefinnande över andras, så det har inte förändrats. Det som dock har förändrats är att nu får vi ingen beröm, ingen beundran för det längre, allt man får höra som man är vilket kvinnoförtryckande rövhål man är så fort man öppnar munnen om att något inte är så rättvist som det kanske borde vara, fast åt andra hållet då. Säger man som man att något är orättvist så möts man ständigt av motargumentet att kvinnor minsann har det mycket värre. Vi förväntas att säga “ja självklart har du rätt” och gå åt sidan så att kvinnan kan kliva fram. 

Men alla dessa argument som har lagts fram i detta inlägget betyder inte ett skit, just eftersom jag är man. Faktumet att våran natur dikterar och har bestämt att kvinnans liv ständigt är högre värderat än mannens drunknar i “diskussionen” att kvinnor inte får samma rättigheter som män ute i arbetslivet Är du man i dagens PK samhälle så får du inte uttrycka din åsikt, för då är man trångsynt och en mansgris.

KROSSA PATRIARKATET!

**Länk till original videon på youtube, sjukt bra film på 16 minuter som du bör titta på om du är intresserad av en nyanserad åsikt mitt i denna infekterade genusdebatt vi har skapat. Den är på engelska som är stundom svårförstådd. Youtube

“Ja men se på hur han beter sig, klart han är homo, jag har sådan gaydar nämligen”

De flesta av oss tycker nog att vi faktiskt har en gaydar, att vi kan se vilka som är homo. När vi ser en kille som Christer Lindarw, Jonas Gardell och Lars-Åke “babsan” Wilhelmsson så är det inget tvivel om saken att de är homogay och det verkar vara väldigt många homosexuella män i västkulturen som apar efter den livsstilen. Mycket gester, pratar med en ganska feminin röst, sitter med benen korsade, gillar mode och inredning, ja ni vet själva att det finns många små saker som tydligt säger till oss att “han där, han är homse”.

Vissa säger att folk föds som homo, att de har extra mycket kvinnliga hormoner eller vad det nu är som styr i hjärnan. Och forskning har faktiskt visat att det finns vissa belägg för dessa påståenden, forskning som dock tyvärr genast möts av skarp kritik för att man är ute på tunn is och nog egentligen är en “Adolf in training”. Men PK-moral åtsido så finns det som sagt en hel del som pekar på att många bögar har en förändring i hjärnan som antyder att de har mera kvinna i sig än heterosexuella män och det skulle ju faktiskt kunna förklara lite varför de beter sig så som de gör. Eller?

Det finns många forskare som aktivt undersöker detta med att man kan “se” på en person om han är gay eller inte. Undersökningar där de fick män att sätta sig i en stol och bara prata om något så banalt som vädret visade tydliga indikationer på vem som var gey eller inte. Vissa killar hade ett ganska aktivt kroppsspråk med många gester, andra satt med benen i kors och andra pratade bara väldigt feminint. Sedan när de frågade folk “är du homo eller ej” så visade det sig att alla som visat någon form av feminint beteende faktiskt var homo och vips så blev det “fakta” att man kan se vem som är bög eller inte.

Så som homosexuella män för sig i dagens samhälle är ett ganska nytt påhitt, någon hittade på att “okej såhär skall vi homosexuella män bete oss för att visa hela världen vad vi är för något!” och sen har alla hakat på detta. För kanske 100 år sedan (säg till och med 40 år sedan) så fanns det säkert lika många “riktiga” homosexuella män där ute i världen, men med tanke på hur världen såg ut då så kunde de ofta inte komma ut ur garderoberna och vara som de helst skulle vilja vara. En “Gaydar” hade nog varit helt värdelös att ha då för vad skulle den gå igång på?

Om vi går ännu längre tillbaks i tiden och tittar på hur det var i det grekiska samhället så var homosexualitet inte alls konstigt. Det fanns många stolta krigare som historikerna med största sannolikhet tror var homosexuella. Men det var inget konstigt på den tiden, det var burdusa män som sprang ut i krig och slaktade folk till både höger och vänster för att sedan gå hem och mysa med pojkvännen, något som dagens bögar (den feminina majoriteten) inte ens skulle komma på tanken att göra. Ta våra förfäder vikingarna som exempel, nu vet jag inte om något direkt exempel på en viking som var homogay, men ser man på gudasagorna så har vi en munter historia om när Tor fick klä ut sig till Freja i brudklänning för att återfå sin hammare Mjölner, helt tydligt en historia som vikingarna garvade hårt åt. Men vi har även historier som visar på att Oden och Loke hade ett homosexuellt kärleksförhållande, en historia med en allvarlig ton, inget man satt runt lägerelden och skrattade åt. Vilket visar att kärlek man till man där det även förekom sexuell kontakt inte var fy skam i vikingasamhället.

Hur skulle en homosexuell man på vikingatiden se ut om det faktiskt är så att homosexuella män, när de får vara sig själva utan begränsningar, är väldigt feminina av sig? Kvinnornas roll på vikingatiden var inte direkt Sex and the City stilen, de fick vara hemma och uppfostra barnen, ta hand om hemmet, så vete, slakta djuren och bära kjol. Kvinnorna var inte direkt feminina av dagens värderingar så en Jonas Gardell viking skulle väl på sin höjd plocka bär om han levde ut sin sexuella läggning på den tiden och inte springa runt som en lipsill så fort han fått en flisa i fingret.

Poängen är att detta med “gaydar” är “bullshit” på ett sätt, men sanning på ett annat. Det är lätt att se vilka killar som är homosexuella när de har anammat livsstilen som etablerats av folk som Freddie Mercury och George Michael men det finns många homosexuella män där ute som verkar precis lika hetero som vilken vanlig heterosexuell kille som helst och det gör dem inte mindre bögar för det. Skall vi titta på det här med genetik vs val till homosexualitet igen, så kan vi nog kostatera att många av de som väljer att vara homosexuella tillhör lägret med homosexuella män som beter sig som exempelvis Gardell. Och de som föds till homosexuella är de män som man exempelvis hittar inom den Amerikanska militären, macho män.

Men något svart eller vitt “man föds till / väljer sin sexuella läggning” finns det nog inte, det är en kombination av val och genetik. Vad som dock kan konstateras är att den “gaydar” som vi alla är så stolta över att vi har endast fungerar på de moderna “larger then life” bögarna vi har här i väst och det bara för att de vill att vi skall märka dem, inget annat.

Nu kommer det en hel vägg med text, det är dags för ännu en krönika.

Året är 2012 och vi lever i en värld som ständigt utvecklas, tekniken byggs ut och får en hel rad användningsområden, på gott och ont. Den teknik jag syftar på är tekniken vi idag har för att visa vart vi är, hitta saker och hitta folk. En teknik som har lika många goda sidor som onda.

Under den senare biten av 2011 dök det tämligen ofta upp artiklar om folk som blivit av med sina iPhones eller Laptops som själva lyckats spåra sina apparater med listiga små program som berättar var iPhonen eller laptopen är någonstans. Ibland har det inte alltid gått vägen: Det var bland annat en man som blivit av med sin laptop som kunde spåra den till en lägenhet. Problemet var att eftersom det var ett flervåningshus så kunde laptopen vara på vilken våning som helst och polisen kunde därför inte göra en husrannsakan, fail.

I december läste jag om en ung kille från Göteborg som blivit av med sin iPhone under en lektion, med en liten applikation kallad Find my iPhone (fyndigt namn) så lyckades han se, i realtid, vart hans telefon befann sig. Han ringde polisen som steg på en spårvagn där tjuven satt med telefonen. Polisen bad ynglingen sätta igång ringsignalen på sin telefon, det ringde i tjuvens ficka och han blev tagen på bar gärning, win.

Bra att de hittade telefonen, men det är samtidigt lite skrämmande. Med en helt vanlig app så kunde man spåra telefonen i realtid. Genom att den pejlade in sig via GPS satelliter och mobilnätet så kan man få reda på en mobiltelefons position med endast någon meters felmarginal. Detta är en teknik vi har i Sverige och i många andra I-länder, en teknik vi inte funderar speciellt mycket över. Visst, ibland kommer datainspektionen in och säger “ajja bajja” när någon för register över folk, men i övrigt så går det helt omärkt förbi.

Ni mins kanske i november då det blossade upp att Ericsson sålde mobilteknik till regimen i Syrien, teknik som teoretiskt (och antagligen praktiskt) användes av regimen för att spåra motståndare till regimen, människor som fängslades och med största sannolikhet torterades. Medierna framförde bland annat att detta var extra illa i ett land som Syrien eftersom man där inte kan köpa ett kontantkort utan att visa legitimation. Men detta är inte möjligt i Sverige heller, en lagstiftning kom under 2011 som tog bort alla anonyma kontantkort ifrån marknaden. Det var något om att när man kan betala tjänster med mobiler så skulle det alltid gå att spåra till någon person, detaljerna är luddiga.

Men varför lyfter vi inte fram att även detta problemet finns i Sverige? Förvisso, vi har inte en militär diktatur i landet, just nu, men vem vet vad som kan komma i framtiden? Man vill inte alltid kunna spåras, hittas eller upptäckas. Det behöver inte betyda att man gör något olagligt, det betyder bara att man vill kunna göra något utan att hela världen kan få reda på det.

En annan märklig sak med detta är att Sverige är det land som ger mest ekonomiskt stöd till utvecklandet och användandet av det anonyma internet-nätverket TOR. TOR är en teknik som möjliggör kommunikation för människor som lever i länder där det råder diktatur eller en hård censur. Länder som Kina, Syrien, Burma och andra totalitära stater förföljer och förtrycker människor som har en annan åsikt än regimen, om de inte anonymiserar sig själva med ett verktyg såsom TOR. Varför stödjer Sverige så helhjärtat ett anonymt nätverk men har själva lagar i landet som gör att folk inte kan köpa kontantkort utan att visa upp legitimation?

TOR är som sagt ett jätte bra verktyg för regimkritiker att kunna få ut sin åsikt, träffa likasinnade och slå ett slag för demokratin och mänskliga rättigheter, men även ett nätverk med en så nobel avsikt som TOR har sin baksida. Pedofiler har tagit sig in på TOR nätverket där de kan sitta, mer eller mindre ostört, och dela med sig av sina filmer/bilder och erfarenheter. Detta är självklart inte en bra sak men vad man gör för att motverka pedofilerna är ännu värre.

Ett gäng hackers, “snälla” hackers, håller på att utveckla vissa verktyg som skall kunna söka sig fram igenom det annars anonyma nätverket och hitta den verkliga IP-adressen till förövaren. På pappret kanske detta låter som en bra teknik, något vi skall omfamna och tycka om, men tänk efter lite, tänk hur det skulle kunna användas. Om någon kommer på ett sätt att kunna söka upp folk som försöker gömma sig så kan samma teknik användas av de olika regimerna för att hitta folk som uttrycker sina åsikter på internet. Dessa snälla hackers som håller på att försöka knäcka det anonyma nätverket må ha goda avsikter, men de underminerar hela poängen med TOR och kan därför vara den direkta orsaken till att fler människor fängslas, torteras eller dödas.

Så vad skall man göra egentligen? Å ena sida så är det bra att vi har all denna teknik, så vi kan göra som killen som tappade bort sin iPhone eller som de gånger man lyckas spåra en vilsen pensionär via dennes mobiltelefon. Men medaljen har en stor baksida, speciellt när man kan spåra saker så lätt bara via en enkel vanlig liten app, eller varför inte via facebook? När din kompis väljer att “checka in dig” på en plats, till exempel. Har du inte varit försiktig med dina inställningar kan plötsligen vem som helst i din bekantskapskrets få reda på att du just varit på Martinshop i Ullared. Nu är detta förvisso ganska harmlöst, men tänk bara efter hur lätt det det är för folk att kartlägga dig. Det är inte längre “storebror” som ser dig, nu ser mamma, pappa, kompisarna och grannen vart du är och var du befinner dig, det kräver inte mycket datorvana för att komma åt liknande verktyg själv.

Så frågan jag ställer är: Är allt detta okej?

Det är dags för ännu ett långt och fundersamt inlägg på bloggen, jag ber om ursäkt.

Det här med barn och tv-spel, vad är rätt och fel egentligen? Jag hade nyss ett ganska långt samtal med en kvinna som är mamma till en son på 16 bast. Hon berättade för mig att han får spela wow, men han har inte lösenord till spelet utan han får bara spela när hon loggar in han. Det är även det enda spelet han får spela, han ville nyligen spela Assassins Creed men blev stoppad av morsan eftersom studier skall gå först. Han har mer eller mindre spelförbud under terminer och får spela med vissa restriktioner under lov. Skyndar han sig med läxor osv får han spela lite på fredagskvällar. Standard är även tv förbud innan läxorna är gjorda. Med andra ord, en ganska strikt syn på tv-spel och media.

Sedan på andra sidan bordet har vi en god vän som låter sin son på 5 bast att spela wow hur mycket han vill. Han får spela massa lego starwars och ibland även Call of Duty. Barnet i fråga får sitta uppe till klockan 23-00 på helgerna och runt en 21-22 brukar han lägga sig på vardagarna. Det är ingen förskola för barnet utan dagmamma istället.

Vad båda föräldrarna har gemensamt är att de själva spelar som galningar, hela tiden verkligen. Men de har helt skiljda uppfattningar om hur de vill att deras barn skall förhålla sig till tv-spel.

Så vad är egentligen rätt? Jag har ingen aning faktiskt. Pappan till femåringen verkar inte se några problem med det medans mamman till 16 åringen målade upp många mardrömsscenarion om man lät sitt barn spela tv-spel helt utan restriktioner. Utan betyg och en god skolgång så fanns det en stor risk för att det skulle gå åt pipan. Mamman till 16-åringen sa att han mådde bäst av den sortens regler, han kunde då fokusera på en sak i taget och han mår bra. För femåringen är det kanske lite väl tidigt att säga hur det går när han har en såpass fri tillgång till tv-spel som han har nu. Jag tycker personligen att bägge två är lite väl extrema åt varsitt håll, men det är bara grundat på mina personliga erfarenheter på ämnet.

Min mamma, Tanten, lät mig spela och jag fick spela fritt, men mamma satt nästan alltid med mig och kompisarna när vi spelade. Antagligen för att övervaka lite men också för att hon själv tyckte det var roligt med tv-spel. Några våldsamma spel fick jag inte se så mycket utav dock, det var först när jag fyllt 14 som jag fick span på ett spel vid namn Killer Instinct som hade 15-årsgräns. Efter lite övertalan så fick jag köpa det och jag spelade verkligen sönder spelet. Det var våldsamt, blodet sprutade, men trotts detta så blev det konstigt nog inte så att jag sprang runt ute på stan och ryckte armarna av folk. Jag tror snarare att de som springer runt ute på stan och bränner bilar, startar gäng och blir halvkriminella nästan alla hade kunnat få en annan framtid om de istället fått lägga den energin på tv-spel.

Men visst kan jag förstå argumentet med att tv-spelandet kan få konsikvenser för skolan. Min skolgång gick fullständigt åt helvete men det var inte pga spelen, det var tack vare att jag saknade motivation och att jag vantrivdes något fruktansvärt. Jag hatade skolan, jag hade hatat skolan sedan jag gick i sjätte klass. Jag blev ständigt idiotförklarad av lärarna och mobbad av hur många som helst. Hade jag inte fått komma hem ifrån skolan och spela mina tv/dataspel så hade jag kanske tagit ut all negativ energi på något annat. Som att hänga på stan och bli en bråkstake.

För att runda av det hela: Jag tycker inte att någon av dessa föräldrar har helt rätt, men så länge det fungerar vem är jag då till att lägga mig i? Allt jag vet är att jag är sjukt tacksam för att min mamma hade en såpass liberal inställning till tv-spel. Det fanns vissa regler att följa, men de var inte speciellt strickta utan mycket av ansvaret låg hos mig. Jag har haft mycket glädje och nytta av mina tv-spel (jag lärde mig datorer och engelska) och jag kommer fortsätta ha mycket glädje av mitt spelande i många år framöver.

Så tack mamma! <3

FN har efter en utredning kommit fram till att det är ett brott emot de mänskliga rättigheterna att stänga av fildelare ifrån internet. De försvarar inte fildelningen men de försvarar folks rättighet till internet, bara för att någon stjäl något via internet så har man inte rätt att ta ifrån denne internet.

Men folk håller inte med, bland andra Per Strömbäck som är redaktör för nätforumet Netopia och är talesperson för Dataspelsbranchen. Han verkar tycka att piratkopieringen är ett så stort problem att det är berättigat att stänga av folk från internet om de har piratkopierat. Jag skall ge en jämförelse som visar hur fel hans tänk är:

I vissa länder i mellanöstern så hugger de av handen på tjuvar som de tagit på bar gärning. Tanken är att om de stjäl med högerhanden så skall högerhanden av så att de inte kan stjäla mera. Är det väldigt grova brott eller om någon kanske stjäl igen trotts handikappet så tar de även den andra handen. Utan händer kan tjuven inte gärna stjäla något längre, saken är löst, tjuven får skylla sig själv. Men tjuven kan plötsligen inte leva ett normalt liv längre, han kan inte fungera i samhället. Han kommer inte kunna arbeta, han kommer har grova handikapp som kommer göra det svårt att äta, ännu en mänsklig rättighet. Detta är en bestraffning som vi i Väst ser på med avsky, vi tar starkt avstånd ifrån sådan bestraffning och ger ut reprimander till landet ifråga.

Eller tycker vi i väst verkligen att detta är ett omänskligt straff för ett brott? Tänk på en fildelare som blir haffad för att ha piratkopierat och sedan dömd till att inte längre ha tillgång till internet. Personen i fråga mister sitt sätt att begå brott på, precis som tjuven som blev av med händerna, men personen blir även av med möjligheten att fungera normalt i samhället, precis som tjuven som blev av med händerna. Tänk på hur mycket vi använder internet i vardagen. Tänk även på att mycket av det du gör är knutet till internet utan att du faktiskt vet om det. Utan internet kan man inte ha Facebook och utan facebook så finns man nästan inte i ett modernt västerländskt samhälle. Utan internet kan du inte söka information, söka kontakt med människor via MSN eller e-post går inte heller. Kort sagt: Tar du bort en västerländsk persons tillgång till internet stänger du av denna personen ifrån att fungera normalt i samhället, man blir handikappad, precis som tjuven i mellanöstern.

Så nej, det är verkligen inte berättigat att stänga av fildelare ifrån internet herr Strömbäck. Om personer som Strömbäck får fortsätta sitt korståg emot vanliga medborgare kommer det sluta med ett diktatursamhälle som Kina. Lagar som stänger av fildelare ifrån internet finns redan i England och Frankrike, det är bara en tidsfråga innan lobbyisterna i Sverige når de outbildade personerna i riksdagen.

Det är så himla löjligt, nu skall folk bli upprörda på Bamse (igen) för att han ger en “orealistisk bild av hur migrationsverket arbetar” och “hur det är att återvända till sitt hemland”. Nu har jag inte läst serien själv, vilket jag kanske borde göra, men jag såg på aktuellt några utdrag från serien.

Bland annat så visar den att de snälla arbetarna på migrationsverket följer familjen till flygplatsen och hjälper dem med väskorna, jag kan nog faktiskt tycka att det är lite väl mycket “vi är snälla här på migrationsverket” propaganda, men orka bry sig. Serien visar även hur grävlings familjen återvänder till sitt hemland och blir varmt välkomnade av sina släktingar, även detta reagerade folk på och jag ställer mig frågan: Vad fan vill ni se istället?!

Det handlar om barn, klart som tusan att vi måste få det att se så trevligt och pluttinuttigt ut som möjligt. Det kanske inte stämmer att det blir ett lyckligt Disney slut när de återvänder till hemlandet efter att de inte fått asyl, men som sagt, vad vill de kommunicera för budskap till barnen istället? Skulle Bamse istället kanske har förklarat för de små barnen att när de återvänder till sitt hemland så kommer deras föräldrar att slaktas som boskap och barnen kommer hamna på gatan och sniffa lim tills de dör av svält?

Kanske skall vi ha Marvel till att teckna en liknande serie som skildrar “verkligheten” lite bättre. Marvel har talang för att göra saker lite grisigt:

Nej jag förstår verkligen inte varför folk inte kan ha något bättre för sig än att klaga på att Bamse skildrar asylsökandet på ett förskönat sätt. Migrationsverket försöker i alla fall att på något vis nå ut till de drabbade barnen, ge dem lite förståelse för vad som händer, ge dem ett ljus i mörkret.

Men jag tror jag listat ut vad de som klagar på Bamses förskönade bild av verkligheten skulle vilja ha för serie:

Familjen Akbar är kallade till Migrationsverket. Falula Akbar tar sina två barn på tvåans spårvagn till migrationsverkets lokaler. Lokalerna ser ut som en bepansrad borg, byggd i det svartaste tegel som någonsin skådats. Personalen på migrationsverket har alla horn i pannan, ett elakt flin som löper ifrån öra till öra, de har hovar till fötter och svansar i form av spikbeklädda piskor. Handläggaren på migrationsverket som möter familjen Akbar erbjuder barnen förgiftat godis och hans ormliknande tunga sprider lögner samtidigt som han slickar sig om munnen när han stirrar på mamma Falulas bröst.

När Falula höjer sin röst och säger åt handläggaren att låta hennes barn vara härsknar han till och tar fram ett glödhett brännjärn ur sin låda, han sliter undan burkan på Falula och bränner in bokstäverna “Utvisad” på hennes stjärt. Genast kommer det in en grupp med mini djävlar och slår hela familjen i kättingar för att sedan slänga ner dem på ett rullband som för dem till flygplatsen. Längs rullbandet står all personal på migrationsverket och skrattar hånfullt åt familjen Akbar där de hjälplöst transporteras till flygplatsen. Väl framme på flygplatsen så tvingas familjen in i en alldeles för liten trälåda med endast ett lufthål.

Familjen flygs hem till långtbortistan där de inte möts av sina släktingar utan en grupp arga fundamentalister som hedersmördar Falula inför ögonen på hennes barn. Barnen tas sedan av fundamentalisterna och blir hjärntvättade med propaganda för att sedan bli utrustade med varsin väst med bomber på. Historien slutar med att barnen sitter i en buss på väg till sitt mål där många turister vistas och med texten: “Migrationsverket säger att ditt liv kan bli bra trotts att du inte får asyl, de ljuger”

Så här går det alltså INTE till när folk som fått avslag återvänder till sitt hemland. Vi måste sluta lura barn!

Vi är för jämnställdhet i Sverige, jämställdhet betyder lika villkor för båda könen, inte att den ena skall få fördelar pga sitt kön. Det funkar inte alltid så bra dock, ni minns väl vad som hände för några år sedan när folk DO anmälde frissörer eftersom det stod “Tjejer 459kr – Killar 230kr”, vilket är en av de dummaste DO anmälningarna någonsin. En DO anmälning som var ändock mer korkad var när de beslutade att tjejtaxa på taxi var orättvist, att tjejerna skulle ha en billig möjlighet att ta sig hem på kvällen och slippa ta svarttaxi och/eller bli våldtagen, det gick ju inte för sig…

Men nu har jag hittat ett nytt mål för DO att gå lös på, nämligen Vår Ruset. Det är ett lopp som anordnas på flera olika platser i landet där tjejer både springer, joggar och promenerar fem kilometer, tror jag det var. Nåja, tjejer får springa, inte killar, bara tjejer. Killar är portade och får absolut inte ställa upp. Hur jämställt är det då? Varför får killar inte springa? Alla andra lopp och tävlingar har en klass för killar och en för tjejer, eller att alla får springa på samma för att ingen bryr sig om resultat.

Jag tog och frågade min far, som är en inbiten sportfanatiker och sportjournalist, om det fanns några lopp som endast var för killar. Han tog sig en lång funderare och kom fram till att, nej det kunde han inte minnas att han hört talas om. Och jag tror honom. Jag tror också att om det hade funnits ett sådant lopp, så hade någon skruvad tjej DO anmält skiten ur loppet. “Vi tjejer kan också springa! Tvinga dem att öppna upp loppet för kvinnor också!” och det hade nog gått igenom utan större problem.

Så varför inte ta tillfället i akt? Kanske ta och DO anmäla Vår ruset eftersom de helt klart könsdiskriminerar. Det finns inga om och men här, det är könsdiskriminering, punkt slut. Men ack, en protest skulle falla för döva öron. Ni förstår, det här med diskriminering är lite märkligt. Om du diskriminerar någon för att denne är kvinna, handikappad, har en viss religion eller etnisk tillhörighet, ja då jävlar. Men det finns en grupp i samhället som är helt okej att diskriminera:  Vita män. Varför? Därför att vi har det ju så jävla bra!

Det finns mycket som irriterar mig här i världen, jag är ju trotts allt en sur gubbe in training, men det finns en sak som irriterar mig något fruktansvärt: Folks brist på netikett.

Det gäller främst e-post och sms, sms tillhör kanske inte direkt netiketten eftersom det inte rör sig om internet, men eftersom det är ett elektroniskt kommunikationsverktyg så tar jag med det. Problemet är att det finns en del människor som helt enkelt skiter i att svara på mail eller sms. Jag kan förstå att man kanske inte svarar på allt, om jag exempelvis skickar ett mail till någon där jag inte riktigt vill något, så struntar jag i om jag får ett svar eller ej. Men om jag skickar ett mail där jag ställer en fråga eller undrar något som jag behöver svar på och inte ens får ett “du jag har lite mycket just nu, jag svarar sen” så går jag in i total och okontrollerbar RAGE.

Ett ställe där jag har märkt att man får minst svar är på dejting-sidor. Ni vet ställen dit man kommer för att “hitta kärleken” och annat nonsens. Jag har varit på en del av dessa sidorna och självklart mailat min beskärda del av tjejer och i 98% av fallen får man inget svar. Det är inte direkt som att jag skriver något oanständigt (jag kan faktiskt vara smakfull när jag väl vill det) men det spelar ingen roll vilken betoning man har, det kommer likt förbannat inga svar. Detta är egentligen ett helt annat kapitel detta med nät-dejting, men jag kan kort spekulera i att tjejerna som vägrar svara antingen är:

• Sönder-spammade av Cro-Magnon män och orkar därför inte svara på några mail alls
• Så uppe i det här med att “hitta sin prins” att de sållar bort alla mailen i väntan på att prinsen skall höra av sig
• en ouppfostrad bitch som antingen är på sidan bara för att få bekräftelse eller som bara aldrig hört talas om det här med netikett

Som i fallet med när man skickar ett mail med en fråga i: Har man inte tid eller det inte finns något intresse så tar det faktiskt inte mer än 30 sekunder att skriva ett kort svar så att avsändaren vet vad mottagaren tycker och tänker.

Men det är självklart inte bara avsaknaden av netikett på mailen som jag får damp på, nej vissa människor är helt fantastiskt dåliga på det här med SMS. Många gånger har jag skickat ett sms med en fråga, inte världens mest akuta fråga (för då hade man självklart ringt), men ändock en fråga som kräver ett svar. Eller kanske bara någon respons på ett sms, det behöver inte vara en fråga för att sms:et skall kräva ett svar. Men många gånger så ignoreras ett sådant sms, det kommer inget svar, man väntar och väntar men inget trillar in. Självklart kan det finnas orsaker till varför man inte kan svara på en gång, de flesta har något att göra på dagen och kanske inte kan svara just då. Men varför då inte ta en titt på mobilen på kvällen och ta en minut från sin sketna vardag att svara på ett sms?

Detta är väl lite ett fall av “kasta inte sten i glashus” för jag har själv syndat när det gäller SMS. Men jag brukar försöka ha som regel att titta på mobilen när jag vaknar, se vilka som skickat sms och anpassa svaret därefter. Kanske är det någon kompis som jag lika gärna kan hugga på MSN eller facebook med ett svar, eller så blir det ett sms eller kanske ett telefonsamtal beroendes på hur viktigt det är.

Kontentan är: Jag hatar att inte få något svar alls. Det är något av det värsta jag vet och en vacker dag kommer jag flippa totalt på ett ignorerat sms eller mail, det har hänt förut. Men jag tror inte det bara är jag som tycker det är irriterande att inte få svar, alla kan nog hålla med om att man blir ganska irriterad om svar uteblir vare sig det är ett Mail, sms eller brev man skickar.

Mitt motto har sedan 90-talet alltid varit: It’s nice to be important, but it’s more important to be nice. Lägg den frasen på minnet, det är en sanning och en bra regel.

En kompis skrev för ett tag sedan hur märkligt det var att boxning är helt okej men sexköp är olagligt och det är en bra fundering, en fundering som jag inte lyckats släppa sedan dess.

För visst är det märkligt att man gör alla former av sexköp olagligt? Väldigt många har valt att sälja olika tjänster av olika anledningar. Folk har olika behov, vissa behöver kanske detta för att tillfredsställa ett begär de har och varför inte tjäna lite pengar på det när man ändå är igång? Det är långt ifrån alla som sysslar med prostitution som är tvingade av en hallick eller liknande men staten vill gärna få det att se ut som att bakom varje person som säljer sin kropp står det en person med en laddad pistol.

Jag har för skojs skull tittat runt lite på olika sidor gjorda av tjejer som sysslar med så kallad eskortservice och läst allt de har på sina sidor. Samtliga tjejer ställer krav på vad man får inte får göra, vad de tycker om, priser redogörs väldigt precist på många sidor, kort sagt kan man säga att de har full kontroll på situationen. Jag har även läst igenom en blogg skriven av en tjej som sysslar med eskortservice där hon skriver om sin vardag och funderingar kring kunder (inget som kan avslöja någon såklart) och det verkar faktiskt väldigt normalt.

Det nämndes bland annat en träff hon hade med lite “kollegor” ute på stan, det var 12 olika tjejer som erbjöd olika tjänster. En sålde sin kropp, en annan arbetade på en sådan telefon-sex tjänst, en annan sålde bara umgänge (alltså träffar/dejter utan sex) ja det var en blandning av alla olika inriktningar och olika åldrar. De är alla medlemmar i något som kallar sig för Rose Alliance som är någon form av organisation som försöker föra sexarbetarnas talan och som för en kamp för att göra det lagligt, eller åtminstone lagligare. Alla hade en trevlig utekväll samtidigt som de snackade buisness och utbytte erfarenheter. Detta låter väl inte så farligt? Det låter inte ovanligare än ett vanligt affärsmöte ute på stan. Det var ingen mörk gränd där alla möttes, det fanns inga ligister som var redo att dra kniv vid minsta lilla ljud, nej allt var civiliserat och lugnt.

För att återgå till det här med jämförelsen boxning – prostitution: Det är helt okej att boxas, för då är bägge med på det och det finns regler som säger hur man får och inte får göra. Men det är inte okej att slå folk ute på stan, det kallas misshandel. Samma sak borde egentligen gälla för prostitution, de som av egen fri vilja (vilket är ganska många  faktiskt) säljer sin kropp är ju med på det hela och strikta regler är satta. Men om det istället är någon som tvingas till prostitution emot sin vilja så är det självklart inte okej, precis som det inte är okej att puckla på folk på stan när man känner för det. Är bägge parter med på det så är det, enligt mig, rent spel.

Och innan någon sätter sig och skriver något som att det är jätte hemskt att folk tvingas till något emot sin vilja eller att de som gör detta av egen fri vilja kan råka illa ut tack vare en idiot till klient så kan jag säga att detta kan hända i nästan alla yrkesgrupper. Folk kan tvingas att arbeta under ganska hemska förhållanden även under lagliga former av arbete och folk som arbetar med något helt vanligt kan råka minst lika illa ut som tjejer som säljer sin kropp. Allt handlar om vilken idiot du har oturen att stöta på i ditt arbete, tro mig. Jag har blivit dödshotad över telefon av en kund jag hade en gång, vilket självklart var väldigt obehagligt. Sedan måste jag sätta en liten notis om att det är faktiskt inte bara kvinnor som säljer sexuella tjänster, jag har hört rapporter från olika håll om att det är minst lika många killar som gör det och ibland även rapporter som säger att det är fler unga killar än unga tjejer som säljer sexuella tjänster. Jag har tyvärr ingen statistik att länka till så ni får välja helt fritt om ni tror mig eller inte.

Avslutningsvis kan jag säga såhär: Jag förstår inte varför det är olagligt att erbjuda sådana tjänster när man är helt med på det och kanske dessutom tycker om det. Det enda jag kan komma på, förutom den uppenbara inverkan som religion och moral har på ämnet, så skulle det vara att regeringen är arg för att man inte kan ta skatt på det hela.