För några dagar sedan så blev jag länkad till en youtube video där en kvinna går igenom detta med feminism och de förväntningar vi har på män. Det var en otroligt bra video men den är på engelska, så jag tänkte ta och skriva ner lite bitar ifrån denna otroligt välformulerade och sevärda video, som ni kan hitta längst ner i inlägget.
Det som hon pratar om är detta fenomen med att vi i dagens samhälle gnäller på hur kvinnor särbehandlas i en rad olika samhällsområden, män styr och ställer och förtrycker kvinnor på en daglig basis, kort sagt så har det blivit ett brott att vara en man. Men vi kanske borde ta och titta lite närmare på detta med vad det alltid har inneburit och fortfarande innebär att vara man, en naturlig del i våran könsroll som vi som män accepterar lika mycket idag som för tusentals år sedan: Vi är utbytbara och inte lika viktiga som kvinnor. Innan du får en propp och argsint tar dig ner till kommentarfältet så läs vidare och tänk på det ett varv till.
Det har tydligen blivit ett ganska stort hallå i staterna över att antalet dödsfall i arbetet där kvinnor avled hade ökat lavinartat de senare åren samtidigt som antalet dödsolyckor för män i arbetet hade minskat markant. Detta var jättehemskt och något som måste ordnas på direkten eftersom det plötsligen dog en massa kvinnor. Men när det var samma mängd människor som dog i arbetet, med den enda skillnaden att det var män, så var det inte många som höjde på ögonbrynen. Man läser om det konstant, att män trillar ner ifrån byggnadställningar eller får träd över sig när de arbetar, vi tar det självklart inte som en bagatell men det är märkligt nog mycket värre om samma dödsolycka händer en kvinna istället för en man. Att kvinnor började dö på arbetsplatserna var ett tecken på att vi som ett samhälle gjorde något fel.
Män förväntas att sätta andras välbefinnande före deras egna, vi förväntas att ge våran plats i livbåten till kvinnan eller barnet oavsett vilka personliga egenskaper de besitter, vi förväntas att ge dem våran plats bara för att de är antingen en kvinna eller ett barn. Låt oss säga scenariot med en brinnande byggnad, det finns en man och en kvinna i byggnaden och du kan bara rädda en, samhället kommer alltid att välja kvinnan, mannen förlorar varje gång. Vi pratar inte om rätten till utbildning eller arbete utan ett liv och det vi säger om och om igen är att ett liv, kvinnans, är mycket viktigare än mannens. Märkligt det där.
Redan från dag ett börjar vi uppfostra våra barn med dessa roller. Gråter en ung tjej så tröstar vi henne genast, ser till hennes behov och hennes välbefinnande, vi säger till henne att hennes välbefinnande är viktigt för oss. Små pojkar förväntas ofta att “ta det”, när en kille gråter så blir det inte samma nivå av tröstande (traditionellt sett, undantag har vi alltid) utan vi skickar signalen till pojken att är du man så får du inte vara så mesig, dina behov är inte lika viktiga för oss som behoven hos en flicka. Detta är i slutändan designat för att utifall det blir ett sjunkande skepp så skall kvinnan inte ha något dåligt samvete för att ta platsen i livbåten och mannen skall erbjuda henne platsen i livbåten för att se till hennes överlevnad hon är viktig, det är inte han. Det må låta cyniskt men om du bara tänker efter lite så vet du lika väl som mig att det är förväntningen som ställs på bägge könen vid en sådan olycka.
Det hela handlar om något som är mycket kontroversiellt, det där med att man ser någon som sin egendom. För tråkigt nog så har det varit så under generationer, speciellt tack vare religion, att man skall se kvinnan som inget mera än en egendom. Men det hela har ett ursprung i när vi levde i grottor. De grupperna av människor som bäst skyddade sina “egendomar” det vill säga kvinnor och barn var de mest framgångsrika. De samhällen där man såg till att kvinnor och barn satt tryggt medans männen gick ut och dog gick framåt i utvecklingen och har i sin tur lett till att vi nu är den dominerande rasen på jorden. Som hon i filmen säger “Om jag hade fått välja vilket objekt jag hade varit så hade jag nog helst varit ett sexuellt sådant, ett värdefullt sådant som måste låsas in och beskyddas snarare än att vara ett objekt som bara kan slängas i soporna, som kan slås i småbitar, allt för någon annans ändamål”
Om vi ser på det hela strikt genetiskt så är kvinnan den absolut viktigaste individen i samhället, utan kvinnor inga barn. När det kommer till att föröka sig så räknas varje kvinna, men det räcker med en enda man för att göra hundratals mäns arbete. Detta översätts i det moderna samhället där det fortfarande är så att allt en kvinna behöver göra för att vara viktig är att finnas, eftersom det är hon som ser till att mänskligheten förs vidare. En man får sin titel “man” efter hur användbar han är, antingen till samhället i stort eller till kvinnor. En man måste göra för att hans liv skall ha någon mening för någon annan än honom själv.
Så, sedan tidernas begynnelse och även fram tills idag så ser vi mannen som inget mer än något som förväntas sätta sig och sina behov sist. “kvinnor och barn” först heter det som bekant och så har det alltid hetat och kommer alltid att heta i en eller annan skepnad från och med nu tills det bittra slutet. Att män förväntats ge sitt liv för att säkra rasens överlevnad är det ingen man som klagat nämnvärt på, det är den roll vi har föds med och det är den roll vi har. Vad har feministerna gjort för att få bort denna könsrollen? Vart är jämställdheten? Som standard förväntas mannen ge sitt liv för kvinnan endast baserat på kön och inget annat och den som motsätter sig denna standard skall inte ha rätten att kalla sig för man dikterar samhället.
Sedan finns det en rad andra orättvisor i världen, inget tvivel om saken, men det är inte det vi pratar om här. Vi pratar om en könsroll som aldrig ifrågasätts av någon och som aldrig kommer till ljus någonstans. Förr firade vi manlighet, uppmuntrade det eftersom det var nödvändigt och för att kostnaden för individuella män var såpass hög. Nu förväntar vi oss fortfarande att män sätter sig själva sist, att de sätter sitt välbefinnande över andras, så det har inte förändrats. Det som dock har förändrats är att nu får vi ingen beröm, ingen beundran för det längre, allt man får höra som man är vilket kvinnoförtryckande rövhål man är så fort man öppnar munnen om att något inte är så rättvist som det kanske borde vara, fast åt andra hållet då. Säger man som man att något är orättvist så möts man ständigt av motargumentet att kvinnor minsann har det mycket värre. Vi förväntas att säga “ja självklart har du rätt” och gå åt sidan så att kvinnan kan kliva fram.
Men alla dessa argument som har lagts fram i detta inlägget betyder inte ett skit, just eftersom jag är man. Faktumet att våran natur dikterar och har bestämt att kvinnans liv ständigt är högre värderat än mannens drunknar i “diskussionen” att kvinnor inte får samma rättigheter som män ute i arbetslivet Är du man i dagens PK samhälle så får du inte uttrycka din åsikt, för då är man trångsynt och en mansgris.
KROSSA PATRIARKATET!
**Länk till original videon på youtube, sjukt bra film på 16 minuter som du bör titta på om du är intresserad av en nyanserad åsikt mitt i denna infekterade genusdebatt vi har skapat. Den är på engelska som är stundom svårförstådd. Youtube
