När jag fyllde 16 år fick jag en sådan övningskörnings skylt som man fäster på bilen av ett par goda vänner, nu skulle man minsann ut och åka hade samhället dikterat men jag tyckte annorlunda. Ni förstår vid den tiden var jag sjukt skoltrött, jag hatade det mesta och orkade inte lägga någon energi på något annat än att tänka på hur hemsk skolan var och skolka då såklart. Som ni förstår så blev det inget övningskörande, jag hade verkligen inte lust, och att sätta sig med teori orkade jag verkligen inte med.
Åren gick och jag blev typ 20? Jag minns faktiskt inte riktigt när det begav sig, men jag fick sponsring av min farmor och farfar för att ta det där körkortet, jag hade nog bestämt mig denna gången. Jag skrev in mig på en körskola som låg nere vid gymnasiet och gick på lite kvällskurser. Jag fick lite litteratur att läsa igenom men jag skall i ärlighetens namn säga att jag knappast öppnade böckerna. Genast när jag skrev upp mig så blev det dags för körlektioner tyckte de, inne i stan fick man börja, kul start när man aldrig suttit bakom en ratt förut. Nåväl jag sa okej och en vecka senare var det dags för första lektionen. Jag gick dit och vi övningskörde på en bakgata någonstans i Göteborg, det var sjukt otäckt och jag minns att jag fastnade med hälen av skon i den jävla mattan under pedalerna hela tiden. Jag minns även att min lärare skällde på mig för att jag svängde som en kärring…
En lektion till följde och sedan när jag kom in för att göra min tredje så hände en lustig grej som blivit lite av en legend i bekantskapskretsen. Jag kom dit och vi satt och körde på samma bakgata som vi övar på de två senare gångerna. Där jag satt i bilen och rattade blev det lite småprat för att fördriva tiden, jag nämnde att jag hade hört två tjejer på tåget som sa att de borde skaffa sig sådant lämp så de kunde övningsköra där hemma med sina föräldrar, jag anmärkte på att det kanske jag också borde göra så jag kunde övningsköra lite där hemma. Läraren bara skrattade åt det hela som om han inte riktigt lyssnade och jag fortsatte med att säga ”nu ska jag bara lista ut vart man skaffar sig ett sådant lämp”. Följande konversation startade då:
-Men vänta lite nu, du skämtar väl med mig? Du har väl ett lämp?
-Nee… det vet jag inte, hur ser ett sådant ut?
-HELVETE!
*Läraren tvärbromsar och tittar på mig med skräcken i sina ögon*
-För i helvete! Du har väl för fan ett lämp!?!
-Nej, inte vad jag vet, skall jag ha det eller?!
-Han har inget lämp, den jävla idioten har inget lämp, helvete helvete helvete *mumlar läraren för sig själv*
-Okej flytta på dig, lektionen är över, jag kör tillbaks dig till stationen
-Men kan du berätta vad som har hänt?
-Ett lämp måste du ha för att få övningsköra med oss, hade snuten kommit och tittat så hade jag kunnat bli av med jobbet, hela jävla körskolan (det var snubben som ägde körskolan som var min lärare). Du får inte köra mera hos oss, du är bannlyst tills du fixat ett lämp! Gå ner till skolan imorgon, snacka med hon i receptionen så fixar hon allt du behöver för ett lämp. Sedan tar det cirka fyra veckor innan du får det, så fram tills dess får du inte köra med oss, förstått?!
-Erm, jaha okej.
*Resten av resan till centralen var väldigt tyst och laddad*
Efter denna lilla incident så vägrade jag visa mitt ansikte på körskolan igen. Jag var delvis förnedrad över att jag missat en så stor grej som lämpet och allra minst blivit utskälld, men jag var dessutom sjukt irriterad över att den där körskolan inte hade uppmärksammat detta när jag skrev in mig hos dem. Ingen frågade om jag hade lämp, ingen sa att jag skulle ta ett, de kanske antog att sådant kan man ju men för mig var det absolut inte självklart det var ju därför jag var på en skola, för att lära mig. Så denna händelsen lämnade en besk eftersmak och jag glömde bort detta med körkort under flera år.
Åren gick och jag har väl tänkt på att körkort hade varit bra att ha ibland. Som när jag har stora saker och slänga och måste till hultet, eller när jag e sugen på att åka ut och leta efter lustiga läskeblaskar eller bara ta mig till IKEA för att fönstershoppa lite. Men samtidigt så bor jag ju såpass bra att jag inte behöver körkortet, jag har 3 minuter till en ICA-butik, 5 minuter till en Lidl, sex minuter till tåget som tar 18 min in till stan, 15 minuters promenad ner till Centrum och allt annat som jag vill ha kan jag få tag på via internet. Så varför skaffa körkort? Det är dessutom så dyrt med bil.
Men förra året började jag tänka i lite andra banor. Jag brukar ju dra på ”pensionärsresa” med Mamma och Svenne till Norge och nu senast Danmark. Svenne får så ont i benet av att sitta i sin dumma fula skitbil som hans jobb tvingat på honom och han är ju så förbannat trött på vägen mellan Göteborg – Oslo att han snart kommer kräkas så fort han tänker på det. Så det var efter en kombination av ”stackars svenne” och ”det vore nog lite roligt att faktiskt köra den vägen (Göteborg – Oslo) som jag åkt säkert 150 gånger”. Och efter att Svenne hörde att jag tänkte på detta så sken det upp i ansiktet på honom, han blev lyrisk över tanken att kunna sitta i baksätet och titta på naturen i Norge istället för att koncentrera sig på vägen, så lyrisk blev han att han genast blev förvirrad och råkade säga att han skulle sponsra mig.
Dock har startsträckan varit oerhört lång för mig, det skulle fixas lämp (jag har lärt mig nu av mina tidigare misstag) och det skulle anmälas till bilskola. Sedan följde en kombination av missförstånd, slarv ifrån deras sida och framförallt ifrån min, men efter många turer hit och dit så har jag äntligen fått tummen ur röven och i tisdags så fick jag tag i dessa böckerna:

Ett väldigt långt sätt att bara berätta att jag just nu faktiskt håller på med körkortet, men det låg lite nödvändig information bakom det hela. (^_^)
Första lektionen är nu på Torsdag, sedan är det bokat nästan varje vardag hela April, så det blir mycket körande här framöver. Det trevliga med denna körskolan är att de börjar lite försiktigt i Lerum tills man vant sig tillräckligt med bilen för att ge sig ut på de bökiga smågatorna i Göteborg.
Så nu kan ni sluta retas, snart kommer nog körkortet skall ni se, bättre sent än aldrig!