RSS

Författararkiv: krillelille

Stängt i brist på inspiration

Jag har fattat beslutet att temporärt ”stänga” bloggen, eftersom jag inte haft någon direkt inspiration till att skriva något i den på flera månader. Av någon anledning så slutade det att vara kul för ett bra tag sedan, men jag tvingade mig själv till att göra ett försök att skriva, ett tvång som numera inte fungerar och jag får bara dåligt samvete när jag ser att bloggen bara ligger där i sin ensamhet.

Inget kommer att tas bort, adressen kommer fortfarande att fungera, händer det något exceptionellt så kanske jag tar och skriver en rad eller två, men det är mer eller mindre stängt från och med nu. Tills dess att jag en dag kanske kommer på något nytt att göra med sidan, eller så hinner jorden gå under innan dess (det sägs ju att indianer förutspått 2012 som just det året).

Istället för att läsa här kan ni gärna ta en titt på ett aktivt projekt jag har kallat läskeblask.se

Sidan har även ett litet krypin på Facebook

För de vänner som tyckte om att komma in och läsa vad för nya nördiga saker jag gjorde så har nog de flesta av er mig på Facebook, eller på steam, eller på msn, eller på skype, eller på origin, eller på mobilen, eller IRL.

För er som har Twitter så kan ni följa mig där, men där skriver jag mest arga små tweets till olika youtubare och diverse spelföretag.

Så, det var allt för mig. På återseende och tack för att ni tittat in här under fyra och ett halvt års tid!

// Krillelille

 
6 Comments

Skrivet av den maj 11, 2012 i Allmänt

 

En Svensk tiger – En Norsk sjunger

Norge, ett land fyllt av ett folk som är värna om sitt land och sina traditioner, ett folk som inte ser något fel i att vara nationalist. Efter allt detta hemska som hände förra året så undrade man hur lilla Norge skulle klara sig, och visst var det tufft, men norrmännen andades djupt och tog fram den norska mentaliteten att ”vi skall inte låta oss bli brutna” och tog sig igenom skiten. Några dagar efter katastrofen så samlades tiotusentals norrmän i Oslo för att visa sig själva och omvärlden kärlek och mod. De sjöng gamla fina norska folkvisor och stämde alla upp till nationalsång på ren instinkt.

Här om veckan så kom landsförrädaren med uttalandet att han avskyr en barnlåt vid namn ”Barn av regnbuen” som han då anser vara marxistisk, multikulturell och att den är en bidragande orsak till att norska barn hjärntvättas av den marxistiska regeringen. Vad gör norrmännen då? Jo de går man ur huse, ställer sig 40 000 man starka utanför arbeeiderpartiets lokaler och sjunger nämnda låt bara för att skicka en signal till Breivik och hans likasinnade att ”Ni skall fan inte få besudla denna fina sången, den är våran och inte eran, ge fan i den!”

Men det är inte första gången något sådant sker. Under andra världskriget och den tyska ockupationen av Norge så vägrade norrmännen sig underkuvas av tyskarna. Det började med att de gick omkring i något sjukt norsk, nämligen lusekofte för att visa gemenskap och för att det stack i ögonen på tysken. Tysken svarar då med att förbjuda bärandet av lusekofta. Norsken tar då på sig ”lue med dusk” (luva med sådan boll på toppen) för att det är minst lika norskt, tysken svarar med att förbjuda mössorna. Norsken bestämmer sig då för att sätta en säkerhetsnål i slaget (något som vissa säger är en norsk uppfinning och som andra säger inte är det) och tysken har god lust att förbjuda att man har säkerhetsnål i slaget men kommer på att det låter bara jävligt löjligt och låter norrmännen hållas. En liten men viktig seger för norrmännen.

Eller som när nazisterna i Norge försökte ta den norska flaggan som symbol (som de gjort i Sverige) så gick norrmännen ut på gatorna när nassarna hade sina demonstrationer med norska flagg och allt, men norrmännen bråkade inte, nej de ställde sig med ryggen till dem för att visa att de inte var vatten värda. Det kanske låter korkat men jag kan berätta att det lyckades, den norska flaggan bärs av tusentals norrmän på sina kläder utan att någon tycker att man är nazist för det. Det förefaller norrmannen helt naturligt att man skall springa runt med sin flagga om man är stolt över sitt land och att vara stolt över sitt land är inte endast reserverat för Fotbolls-VM eller Friidrott (åter igen, Sverige).

Och nej, norrmännen är långt ifrån ett perfekt folk. Vi har gjort mycket dumt, många saker vi inte är speciellt stolta över. Men norrmännen är väldigt måna om sin nationalitet och om sina traditioner, det är inget som landsförrädare som Breivik skall få ta och besudla. Nej, allt han säger skall bemötas med samma kämparanda som norrmännen uppvisat under århundraden.

 
1 Comment

Skrivet av den maj 2, 2012 i Allmänt

 

Den ena nörden hos den andra nörden

Jag älskar Nintendo, alltså gamla Nintendo, inte den här nya skiten med Wii och 3DS. Nej det skall vara de goa gamla konsolerna, Nintendo 8-bit, Super Nintendo och Nintendo 64, släng in lite Gameboy där också så är lyckan total. Min nördgrotta är fylld med alla möjliga Nintendo prylar, allt ifrån spel till konsoler till handdukar och ryggsäckar allt med Nintendo på. För några veckor sedan så kom det dock en sak som förgyllde min samling, ett autograferat foto från The Angry Video Game Nerd (AVGN).

Nu hör jag dig säga: ”Vem fan är AVGN?” Jo det skall jag berätta för dig. En snubbe vid namn James Rolfe ifrån staterna som gillar att göra lågbudget filmer skapade en karaktär han kallade för The angry Nintendo nerd för massa massa år sedan, när youtube sedan kom igång på riktigt så la han upp två episoder där bara för att han kunde, inte visste han att han skulle nå kultstatus på internet inom bara några år. Han spelar in små roliga kortfilmer där han, för det mesta, spelar riktigt dåliga retro spel och skriker och svär åt dem, det är hysteriskt roligt.

Jag har följt honom och hans filmer sedan 2006, 101 episoder har han gjort och han är just nu i full färd med att göra en långfilm med AVGN som huvudperson. Det är där mitt nya guldkorn i min Nintendo samling kommer in. Han använde sig av en ”kickstartertjänst” det vill säga att han skapade en sida, sa att han ville göra en film och bad sina fans om pengar för att göra den. Han bad fina fans om totalt 75 000$ men det blev lite mera utdelning än han trodde, han lyckades nämligen få ihop 325 927$ och jag var en av de som donerade. 30$ fick han av mig och det gav mig belöningen att få ett autograferat foto föreställande nörden. Hela vägen ifrån staterna har den färdats för att då slutligen hamna i min famn. Jag tog den till ett ställe för att få den inramad och 300kr senare så hänger den nu på den nördigaste väggen i området:

Oh yeah!

 

 
1 Comment

Skrivet av den maj 1, 2012 i Allmänt, Retro

 

Den sinnessjuka mannen

Igår var jag på väg hem ifrån att ha varit på körlektion inne i stan, jag hade hämtat en Bento låda hos Fumiko (mums!) och tog vägen via den lokala ICA butiken. När jag var precis utanför skohuset (för er som vet hur det ser ut där) så hörde jag ett jädrans tutande, inte som om någon ville att folk skulle flytta på sig utan små korta signaler som om någon lekte med bilens tuta. Jag blickade ut över parkeringen och ser då en gammal skruttig blå volvo köra runt bland bilarna och tuta som en besatt.

I bilen sitter det en skranglig gubbe som ser ut som en bonde, han fortsätter åka runt bland bilarna på parkeringen och tuta, plötsligen ser han en parkerad bil där det sitter en liten tjej i passagerarsätet med fönstret nedvevat, han spurtar då fram och ställer sig bakom den bilen, tutar helt frenetiskt och börjar således att vinka minst lika frenetiskt till tjejen i bilen. Han ger dock strax upp på detta och verkar bestämma sig för att lämna parkeringen.

Efter att ha släppt förbi en annan bil som ville ut ser han ett par som går ur en bil med en hund i koppel. Han gasar då på fort som fan och ställer bilen strax bakom paret, han slänger upp dörren, ställer sig bredvid bilen och börjar yla och skälla som en hund… *Yyyyyl, voff voff voff, yyyyyylllll* han springer sedan fram till hunden, som inte är speciellt lycklig över den galna mannen, han klappar hunden frenetiskt på huvudet samtidigt som han säger ”Dutti pojke dutti pojke”. Paret drar till sig hunden och går lite förskräckta där ifrån, mannen blir då märkbart irriterad då han börjar vifta med armarna i luften och skriker ”Helvete!” varpå han sätter sig i bilen igen och bränner iväg ifrån parkeringen.

Alla som befunnit sig på parkeringen under hela denna märkliga händelse stod som fågelholkar och stirrade på varandra, jag var en av dem. Vart är världen på väg?

 
1 Comment

Skrivet av den april 25, 2012 i Allmänt

 

Oh yeah!

Som tidigare skrivet så fick jag ett ryck med att jag helt plötsligen ville ha en MC-jacka men hade svårt att komma på en motivering till varför jag egentligen behövde en. ”Jasså har du en MC-jacka? Varför?” jag kom inte på något bra svar så därför sket jag i att skaffa mig en. Men sen så råkade jag trilla över en replika av MC-jackan som Logan (Wolverine ifrån serietidningarna) har haft i filmerna och jag blev genast lite våt i brallan av åtrå. Men ack, den var dyr och säljaren var lite dodgy, så jag suckade djupt och struntade i det.

Men sen, några timmar senare hade jag klickat mig fram till ebay där jag hittade ett antal jackor till ett mycket fördelaktigare pris. Jag sorterade ut några och konsulterade en god vän som brukar handla från ebay och därmed staterna, en av länkarna jag hade skickat han gick faktiskt till en kille som fanns i London, vilket är kanon för då är moms och sådant redan betalt och jag slipper bli ägd av tullen.

Priset var inte helt fel heller, 800kr för en jacka i äkta skin med frakten inräknad. Och helt plötsligen kunde jag rättfärdiga mitt köp av en MC-jacka med motiveringen ”Det är en replika av Wolverine jackan ifrån filmerna” en kommentar som kommer mötas av ”ooooooh, cool” av rätt sorts folk och udda blickar av fel sorts folk (typ 90% av befolkningen) men jag är van, så det är ingen fara.

Jag lovade Carro bilder på jackan så nu är det dags för MEGA SUPER DUPER AWESOME MODEBLOGG MONTAGE!!!!

Modekarriär here i come!

Och jackan utan någon galning i den

Det kanske bara är jag, eftersom jag är nörd, men jag tycker faktiskt jackan är riktigt snygg även när man tar bort den så mysiga nördhetsfaktorn. Jag tror jag kommer kunna smälta in i samhället bra med denna jackan, de som vet vad det är kan i stillhet beundra den och de som inte har en susning kan lyckligt ovetande susa förbi ovetande att de precis passerat en nörd som låtsas vara sin hjälte.

 

 
6 Comments

Skrivet av den april 18, 2012 i Allmänt, bilder

 

FedEx och deras jävla danskar

Igår (måndag) fick jag ett sms om att FedEx har ett paket till mig som skall komma fram imorgon (Idag Tisdag) och jag ombads att ringa deras kundtjänst så de kunde leverera paketet eftersom min signatur behövs.

Jag sätter klockan på ”svinottan” (det vill säga klockan 09.00) och ringer till FedEx det första jag gör. Jag får välja mellan Svensk och Dansk support, väljer såklart Svenska. De kommande valen jag har att välja på stämmer inte överens med det jag vill göra, så jag väljer att få snacka med en telefonist. Efter ett par minuter så svarar en kvinna, en dansk kvinna… Men vad fan? Jag valde ju svenska? Jaja

Jag förklarar ärendet och hon ber om försändelsenummer, jag läser upp numret (som är nästan lika långt som π) och efter det frågar hon mig om min adress stämmer. Sedan säger hon att paketet skall levereras på torsdag. Torsdag?! Jag fick ju sms om att det skulle levereras idag (tisdag) och undrar varför det skall komma på torsdag. ”Jeg ved ikke øl øl, kim larsen” svarar damen i Danmark. Jag fråga när paketet kommer levereras varpå hon svarar att det kommer mellan 08-18. Jag undrar om de kommer att ringa innan de kommer med paketet varpå hon svarar ”Nej, det gør ikke, pølse pølse halvtreds” Så med andra ord så måste jag sitta hemma hela dagen för om de kommer hit och jag inte är hemma så tar de med sig paketet till FedEx högkvarteret i Göteborg så får jag åka dig själv och hämta det. Om jag inte sätter en fullmakt på dörren, vad fan är det och hur gör man det? Men detta hinner jag inte ens fråga innan danskan säger: Mange tak, ha en dejlig dag! Och lägger på!

Så jag fick helt enkelt bita i det sura äpplet och avboka min körlektion jag har på torsdag för jag vill inte missa mitt paket. Nu kan jag ju boka om utan problem men det är lite irriterande. Att de inte kan ringa och säga när de tänker komma så jag hinner ta mig hem? Och varför skall det dyka upp på torsdag?!

Men för att göra det ännu ”värre” så ringde mobilen för en timma sedan ”Tjeenare, de´ vaa ifån FädEx heer, jag har ett pakeeet te daj, eee du hemma?” jag blir helt stum, kommer paketet nu? Men danskjäveln sa ju… jaha? ”Ajjemensan änna” svarar jag ”Jag eee änna hemma änna” varpå FedEx killen utropar ”Gött mos! Jag eee hos daj om en 40 minuter då änna” jag lyser upp och säger ”De” låter inte dumt de du! Slår du en signal när du e i närheeeten så gajdar jag daj in till parkeringen?” varpå FedEx killen helt enkelt svarar med ”Glenn Hysén!” och saken är biff.

Så snart kommer mitt paket och jag är nöjd. Men den jävla dansken alltså, fick mig att ringa helt i onödan tidigt på morgonen, pratade helt oförståeligt och ljög om när paketet skulle komma samt hade ingen aning om att de goa gubbarna faktiskt ringer när de är påväg så man hinner ta sig hem. Jag tar hjälp av Ernst Hugo Järegård för att förmedla mina känslor över dansken:

 
Leave a comment

Skrivet av den april 17, 2012 i Allmänt

 

en trettioårskris i skin

Trettioårskrisen, ja jag har en sådan, har haft ett tag. Det är lite lustigt att en sådan sak kryper upp på en, trodde aldrig jag skulle hamna där. Å ena sidan är jag ganska nöjd med hur det är, jag gillar datorer, dataspel och annat nördigt vilket jag tänker fortsätta med. Men samtidigt så känns det som att tiden sprungit iväg på något vis och det hela är lite deprimerande.

trettioårskrisen började så smått när jag blev 26 tror jag och det är två år sedan nu, fyfan, två år kvar till 30… Det klassiska när man får olika ålderskriser, för oss killar iaf, är att vi skaffar något som skall få oss att känna oss unga igen. Klassikern är ju någon sportbil eller en Harley, men det är inte direkt något för mig. Nej, istället började jag överväga att köpa mig en ny dator och köpa ett chassi till där ena chassiplåten har ett fönster i sig så man kan proppa in massa neonljus.

Den idén rullade runt i skallen ett bra tag, men när jag köpte ny dator nu i mars så blev det mitt gamla vanliga ljudisolerade chassi utan något blingbling. Men jag var väldigt inne på just idén att köra en riktig fjortiss dator med neon och LED som bara den. Så är det när en nörd får trettioårskris.

Men det är inte bara att pimpa datorn jag tänkt göra. Förra året gick jag i tankarna på att köpa mig en cowboy hatt för att jag, av någon anledning, fått för mig att det skulle få mig att se jävligt häftig ut. Tack gode gud att jag aldrig hann så långt i tankebanorna att jag faktiskt köpte mig en.

Det senaste tillskottet i trettioårskrisen är dock något i skin, en MC-jacka. Varför en MC-jacka? Jag har inte en blekaste, jag har fan inte MC, jag har aldrig haft MC, men jag vill fan ha en sådan jacka. Inte alls så nördigt, plötsligen så har trettioårskrisen blivit lite mera ”normal”. Men när jag satt och tittade runt på nätet idag så hittade jag något som slog ihop min annars så ”normala” trettioårskris med min nördighet:

Wolverines MC-jacka! :D

Fyfan vad häftigt! Två flugor i en smäll! MC-jacka i läder som dessutom är en replika av den häftigaste seriehjälten i världshistorien. Den krisdrabbade nörden inom mig blev helt ivrig av sig och sedan spenderade jag en halvtimma till för att hitta ett ställe som faktiskt säljer dem till ett resonabelt pris och jag hittade ett.

Så nu sitter jag här och försöker komma på anledningar till varför jag inte skall köpa mig en, för på ett sätt är det ju så löjligt egentligen. Vad är 30 för ålder att ”vara rädd för” egentligen? Nej jag vet faktiskt inte vad jag skall ta mig till. Ack o ve! Varför skulle jag råka hitta denna underbart nördiga, underbart trettioårskrisiga jacka? Någon högre makt leker med mig, det är jag övertygad om.

 
Leave a comment

Skrivet av den april 12, 2012 i Allmänt

 

Eurovision 2012 – nu är det officiellt

Alla länder som ställer upp i ESC har nu valt sina låtar och i vanlig ordning har jag tagit mig igenom samtliga bidrag och tänkte länka till mina favoriter och kanske det värsta bidraget som någonsin varit med.

Vi börjar med en låt jag först undrade ”Vad i helvete e det här för skit?!” men efter en bit in i låten fastnade den konstigt nog och jag tycker snubben har skön stil, åsnan äger helt klart mest.

En låt jag verkligen älskar är Rumäniens bidrag, man får så sjukt bra energi av låten och det skadar inte att sångerskan är vansinnigt snygg också!

Finland är lustiga och skickar det enda bidraget sjunget på svenska, vilket känns konstigt. Det är knappast en vinnarlåt men det är ganska fin text, vidd närmare eftertanke så är det en låt som antagligen inte ens kommer gå till final, men som sagt, ganska trevlig är den iaf.

Sedan kommer Cypern med en låt som absolut inte gör sig i musikvideon, basen är alldeles för låg! På spotify så låter den mycket mycket bättre. Inte en superlåt på något sätt men en ganska go dunka dunka.

Danmark skickar en låt jag först avskydde, men sedan lyssnade jag ett par gånger och den växer på mig mer och mer. Själva klippet som de lagt upp på ESCs officiella youtubesida suger dock, men skutta in en minut så börjar låten. Det näst bästa nordiska bidraget.

En låt som knappast behöver någon presentation är Rysslands bidrag. Underhållningsnivån är på top, musik mässigt så är det inte speciellt lyckat men vem kan motstå ett gäng ryska tanter i babushka mundering som sjunger Party for everybody?

Ett ”What the fuck” bidrag med en ganska trallvänlig låt är Nederländerna. Jag begriper inte varför sångerskan och dansöserna har indiantema… men det ger framträdandet karaktär. Låten är mysig att lyssna på och jag har blivit storm förälskad i hennes ansikte. Påminner faktiskt en hel del om Cher?

Sverige (som jag inte tänker länka till) är ganska go den också, helt klart något av det bästa vi skickat på länge, utan tvivel bästa dunka dunka låten i tävlingen, men bästa låten? Nee det tror jag inte

Bästa låten lämnar jag istället till England som överraskar stort i år och skickar ett bidrag med äkta klass. Sångaren är av den gamla skolan, ni vet på den tiden artister faktiskt kunde sjunga och inte förlitade sig på någon gimmick. Detta för tankarna till legendarer som Andy Williams, Dean Martin, Tom Jones, Bing Crosby och Frank Sinatra. En äkta artist! Jag förutspår dock att det inte blir speciellt högt på prispallen, folk har ingen stil.

Det var alla goa låtar som ställer upp. Norge tänker jag inte ens länka till för det är en vidrig dussinlåt, radiopop rätt igenom och en Eric Saade kopia rätt igenom. Nu sägs det att Tooji (som framför låten) är en riktig go kille som gör mycket arbete för utsatta barn och annat snällt, men det spelar ingen roll, tävlingen handlar om låten och inte om vem som är snällast. Island skickar något riktigt tråkigt jag inte ens kan lägga på minnet, vilket måste vara det värsta som kan hända en artist.

Vi avslutar dock med en av tidernas sämsta Eurovision bidrag någonsin. Det är en låt ifrån det pyttelilla stället känt som San Marino, en låt som var nära på att bli diskad ifrån tävlingen. Sången handlar om en tjej som är beroende av sociala medier och innan de ”gjorde om låten” så nämnde de Facebook 19 gånger! Detta bröt emot ESC reglerna så det sjöng om det (hohoho) och de tvingades att göra om låten så de inte gjorde reklam. Hur gjorde de om låten? De tog bara bort ordet Facebook, så nu rimmar inte ens låten. Årets kalkon är ett faktum:

 
Leave a comment

Skrivet av den april 11, 2012 i Allmänt, Youtube

 

Alla dessa jävla rondeller

Såja, nu är jag fem körlektioner i bagaget och tänkte avlägga en lägesrapport eftersom intresset i mitt körkortstagande är större än Kony 2012 kampanjen.

Som sagt, nu har jag varit ute och kört fem gånger och jag måste säga att det faktiskt går ganska bra. Märkligt nog tycker jag att det roligaste är att krypköra och hitta drivläget när man står i en uppförsbacke, själva körandet ute i trafiken är förvånansvärt trist. Det enda som händer är att man snabbt växlar upp till trean för att lika snabbt växla ner till tvåan eftersom Lerum är en stad fylld av rondeller.

Jag avskyr rondeller, blinka när man ska in i dem, blinka när man skall ut ur dem, hundra olika stället att titta på och en massa ”Medtrafikanter” som inte fattar vart blinkersen sitter och bara kör rätt in i rondellen utan att förklara vart fan de skall egentligen. Jag förstår inte varför det skall vara så jävla svårt att använda sina blinkers, spaken sitter inte direkt långt bort ifrån ratten och det gör ju körningen mycket säkrare eftersom alla andra ute i trafiken vet vart fan du skall. Det är helt förbluffande hur fort folk glömmer det som är ett krav för att man skall få körkortet.

Det återstår mycket på körkortet, har knappt rört teorin ännu eftersom jag vill gå lite mera praktiska kunskaper bakom ratten så att teorin faktiskt är relevant. Jag ser inte fram emot att lära mig backa och parkera, det verkar sjukt jobbigt, men att köra rätt fram går ganska bra faktiskt.

 
9 Comments

Skrivet av den april 5, 2012 i Allmänt

 

The hall 2012

Min kära lånefru Carro undrade för ett tag sedan om jag inte kunde ta och visa hur det blev i hallen som jag nyligen renoverade, hallen har varit klar ett tag nu men fan vad seg man är på att faktiskt göra ett inlägg om det.

Hallen i fråga är en liten skrutthall som finns i anslutning till trappan på övervåningen, hallen som gud glömde. När vi flyttade in i huset för tjugo år sedan så slet vi ner alla tapeter som fanns i huset, de såg ut som fan verkligen i hemska randiga mönster med 70-tals brunt överallt. Tanken var att sätta upp glasfiberväv även i hallen, något som vi satte upp i resten av huset, men av någon anledning kom vi oss aldrig för att göra det och så förblev det kala väggar i trappen i tjugo år.

Ett annat problem med hallen var att hela taket var någon väv, en ful hemsk grå historia som vi genast tänkte att den skulle vi ta ner! Varför vi rev ner den vet jag inte riktigt, men under (eller över snarare eftersom det handlar om tak) så fanns det bara svart plast som inte var speciellt sexig. Hela väven lyckades vi tydligen inte riva bort eftersom ett område ovanför trappen hade kvar sin väv nu fram tills renoveringen.

Väven ifråga

Jag letade och letade efter ett par bilder på hur hallen har sett ut i alla dessa år, men ingen har tagit kort på den, jag gick igenom alla fotoalbum ifrån 1992 fram tills fotograferandet slutade 98 och det fanns inte en enda bild på hallen. Jag tänkte mig heller inte för innan jag drog igång med renoveringen för jag ville bara få skiten gjort, så den enda ”riktiga” bilden som visar hur hemskt det var är tyvärr hemskt liten eftersom den är i MMS format:

Fult "tak"

Där syns ”taket” som har varit i tjugo år, en svart tråkig hemsk plast. Där ni inte ser, i toppen av bilden och i toppen av trappan, så hänger bitar av väven kvar och gäckar mig.

Före1

Före2

Såhär såg hallen ut precis efter att jag blivit klar med taket. Första stryket med takfärg har gått på och taklisterna är målade med första lagret färg också. Här kan vi även skåda den märkliga mintgröna färgen som varit i hallen från typ 95 och framåt. Inga foder på dörrarna och en riktigt sunkig lampa hängde i trappan, en lampa som märkligt nog inte hade orsakat en eldsvåda, fyfan vilken tur man har haft. Det var feta brännmärken på väven där lampan suttit monterad sedan 70-talet.

Men efter några veckor av slit så blev hallen äntligen 90% färdigställd, tadah!

Tadah1

Tadah2

Tadah3

(jag ber om ursäkt för den klantiga layouten på bilderna, wordpress redigeringsverktyg är homogay ibland)

Jag säger 90% färdigt eftersom det fortfarande fattas tavlor och någon ny tjusig matta där uppe, men allt är målat, spacklat, slipat, putsat, borrat, skruvat, och spikat nu iaf! Foder åkte upp på samtliga dörrar, hallen blev välsignad med golvlist, vindluckan fick även den lister, nya strömbrytare installerades av min tama elektriker Svenne och en ny lampa donerades av Tanten och skruvades upp av samma underbara elektriker.  Snacka om att hallen bytt karaktär nu. Den gick ifrån att vara en mörk dyster katastrof till underbart ljus och trevlig, det känns som ett helt nytt ställe nu faktiskt.

Lätt var det dock inte. Hur fan fixar man med saker i trappans tak där det är cirka fem meter ”fallhöjd” rätt ner på trappan. Det finns inget avstamp i trappans arkitektur heller så en stege gick fetingbort. Istället fick man vara uppfinningsrik och bygga en provisorisk arbetsställning mitt i trappan. Lite reglar och plyfaskivor så var saken biff. Nästa problem var att det var sjukt läbbigt att stå där uppe på och jobba, höjdskräck och allt som man har, jag blev bättre allt eftersom tiden gick, men jag fick faktiskt ringa in min modiga byggarvän Adde så han kunde spackla och måla på några väldigt svåråtkomliga ställen.

Det enda ”problemet” med att bli klar med hallen är att nu har jag ju inget projekt att hålla igång med längre… känns lite tomt. Eller vänta lite! Just det, håller ju på med körkortet, det får väl räknas som mitt nya projekt (men det är inte lika kul…)

 
8 Comments

Skrivet av den april 4, 2012 i Allmänt, bilder

 
 
Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.