När mamma och jag kom hit till Sverige på 80-talet så var det andra bullar. Vi pratade norska för mamma trodde att det nog gick bra i Sverige, alla norrmän kunde ju svenska. Men tji fick hon, de ignoranta små skitungarna på gatan där vi bodde ville inte leka med mig ”Du pratar konstigt” sa de och gick sin väg. Detta fick mamma att fatta ett beslut: Vi skulle lära oss svenska. Så mamma började prata svenska istället och jag apade efter, det tog inte lång tid innan både mamma och jag var flytande i språket.
Men skriften var ett annat, mycket större problem. Mamma skrev på norska men talade svenska, något som blev lite problematiskt ibland. Tro det eller ej men det är faktiskt ganska svårt att gå ifrån att skriva norska till att skriva svenska. Man kan säga att reglerna för språket faktiskt är tvärt om rätt igenom, vilket gjorde det svårt för mamma så hon vågade inte skriva på svenska, eftersom hon löpte så stor risk att det blev heltokigt. Jag lärde mig självklart att skriva på svenska i skolan, den naturliga vägen så att säga, men det var inte lika lätt för mamma.
När mamma kom till Sverige var allt hon fick, förutom ett svenskt personnummer, en bok om hur allt är i Sverige, med bilder och texter som förklarade hur ett Svenskt badrum såg ut, hur ett Svenskt kök såg ut osv. Det bästa är att allt var skrivet på Svenska… Vilka idioter. Men mamma klarade sig fint, prata svenska gick ju utan problem och hon kunde ta till sig text, men hon skrev fortfarande inte på svenska.
Det blev 1998 och mamma fick ett ryck och ville lära sig svenska, så hon började på komvux och läste in hela högstadiet. Sedan gick hon vidare till gymnasiekompetens och läste sig hela vägen där också. Under loppets gång lärde hon sig således svenska, men det var svårt och det tog tid för som sagt, alla reglerna är omvända.
Men vad är poängen med allt detta? Varför berättar jag hur det var när mamma kom till sverige och lärde sig svenska? Jo för att idag så skall vi uppmuntra invandrare till att lära sig svenska och hur gör man det? Genom att ge dem pengar, rätt i handen, skattefritt. 2010 kom en ny bonus, kallad sfi-bonus, som skall uppmuntra invandrare till att lära sig svenska språket så de kan ta sig ut i arbetslivet. Som det är idag så kan man ansöka om att få sfi-bonus vilket kan resultera i 12500:- rätt i handen, skattefritt, varsågod. Nu vill vissa politiker höja detta bidraget till 25000:- så att fler lär sig svenska.
Ursäkta mig men va? Borde det inte ligga i ens eget intresse att lära sig språket i landet till dit man flyttar? Om jag flyttar till långtbortistan och envist sitter i ett hörn och säger ”jag tänker fan inte lära mig långbortistanska, jag pratar svenska” så får jag ju skylla mig själv. Poängen är dessutom att mamma fick minsann ta studielån för att lära sig svenska, men det var helt okej, ingen klagade på det. Hon etablerade sig i det svenska samhället helt själv utan några pengar som morot, hennes morot var att kunna göra sig förstådd i det svenska samhället och det var morot nog och borde vara morot nog även idag.
Nu kan man kontra och säga ”Ja men din mamma hade det lätt eftersom hon kom ifrån Norge, det är mycket värre för folk som kommer ifrån andra länder som inte ens har samma alfabet” Ja det är svårare för dem, men desto mer anledning att lära sig svenska, eller? bidraget på 12500:- skall göra så att de lär sig språket snabbare, för man måste klara av det inom 12-månader, men åter igen: Om man flyttar till ett nytt land, är det då inte prio ett att lära sig språket? Många kan ju inte engelska heller så att lära sig svenska är en nödvändighet.
Och innan någon hoppar på mig och säger något ogenomtänkt så kan jag säga att hela min släkt har invandrat till Sverige ifrån en rad olika länder och vi har alla gjort det man bör göra: Tagit seden dit vi kommit och lärt oss språket och kulturen av egen drift, utan någon pengapung glimmandes vid mållinjen.
tantmarit
januari 23, 2012 at 03:24
*SUCK*
Vad TRÖTT jag blir…!
Jag har i MÅNGA år undrat vad det är för fel på svenska politiker som tror att man i Sverige måste våldföra sig både på sin egen kultur och sunda principer för att vara alla till lags. VARIFRÅN får de alla briljanta idéer?
Det borde inte vara så svårt att fatta, vill man leva och bo (och må bra) i ett land med ett annat språk/kultur än vad man växte upp med, då lär man sig språket hjälpligt/bra, man respekterar det landets kultur och man anammar det man känner att man kan av det landets kultur (jag tänker på religionshinder)!
Har man så mycket ”go” i sig så att man har lyckats fly till ett annat land av politiska/religiösa/ekonomiska skäl, så BORDE man faktiskt kunna frammana så pass mycket energi/intelligens så att man lär sig språket om inte flytande så åtminstone så pass att man kan söka jobb! Inga pengar i världen kommer att vecka deras ”språkgen till liv”, det är bara löjligt att tro! Fan, Sverige måste vara världsbäst på bidrag till ”ickebehövande”!
Men visst, inför ytterligare ett idiotiskt bidrag bara, men då tänker jag skriva till ansvarig minister och använda ett tjusigt ord som jag har lärt mig HELT själv, nämligen: RETROAKTIVT.
Jag undrar, skulle man möjligtvis kunna få 25 000:- retroaktivt? Jag känner plötsligt hur mitt norska arv gör sig påmind och hur det svenska (surt förvärvade) språket snabbt liksom rinner ur mig och försvinner så nå kan jeg ikke skrive eller snakke svensk, men om jeg bare får litt penger så kanske det kommer tilbake til meg…!?
krillelille
januari 23, 2012 at 15:12
Ja jag tänkte det också, du borde nog ringa någon och fråga varför du inte kan få det retroaktivt, de kan iaf hjälpa dig att återbetala dina studielån om du nu har kvar några.
Bror Terje.....
januari 24, 2012 at 23:56
Hva var det som gjorde deg til ”innvandrer” Marit, Var det politikken, religionen eller var du en økonomisk fllyktning??
He he…….
tantmarit
januari 25, 2012 at 14:50
Jag TRODDE att jag var en ekonomisk flykting, men det visade sig vara helt fel så nu ser jag mig nog mest som en politisk fånge, ett offer för finanspolitiken i Sverige.
Men HELT lost är jag inte, jag var smart nog att behålla mitt medborgarskap! Så akta dig du, jag kanske kommer till en flyktingförläggning nära dig…!?
PS: vet du om jag kan få bidrag för att ”återlära” mig det norska språket?
vuxenmamman
januari 23, 2012 at 07:35
Vilken klok kille du är! Jag är helt enig med dig. Det bör ligga i individens egna intresse att lära sig språket i landet men bor och verkar.Precis likadant tycker jag vad det gäller att förtjäna sitt uppehälle. Ingen kan må bra av att få bidrag både till det ena och det andra- jag tror att människans tro på sig själv bygger på att man gör ”investeringar” och uppoffringar för sin egen skull.
Du kanske borde bli politiker Krille!!!!
Må¨gott
krillelille
januari 23, 2012 at 15:13
haha tack så mycket ^^ Det hade varit något, en politiker utan svenskt medborgarskap
tantmarit
januari 24, 2012 at 15:42
Tja, det kan ju inte bli VÄRRE än med Juholt, så…
Vi röstar på dig vet du!
Oskar Dahlberg
april 8, 2012 at 23:46
Om dom inte har några pengar? Kommer från jävliga förhållande, flyr hit, men de får inga jobb, för de kan ju inte språket. Resultat>de lever på det lilla bidraget de får, betalar boende och mat för att klara sig. Det gynnar ju bara samhället att uppmuntra och hjälpa folk att lära sig språket.
Carro
januari 23, 2012 at 17:10
Min släkt är också invandrad, det löste man smidigt genom att sätta dem i Tollereds syfabrik och lät dem jobba och på köpet lära sig språket för att kunna klara jobbet. Det var efter 1956 och det gick utmärkt.
Oskar Dahlberg
april 8, 2012 at 23:42
Men herregud, tänk dig i din mors situation då, om hon vart tvungen å lära sig svenska för att få jobb. Men hon har inga pengar?
Dessutom, uppmuntrar du folk till att lära sig språket, leder det även till att chanserna att de får jobb är mycket högre. Och det är ju det bästa scenariot, att de sedan jobbar > betalar skatt, och i det scenariot är inte 25000:- i bidrag inte så mycket, när skatt rullar in. Att uppmuntra folk till att lära sig språket är ju bara bra för Sverige, inget negativt. Pengarna kommer så småningom komma tillbaka i form av skatt, lägre arbetslöshet och folk blir mer självständiga, dvs. lever inte på bidrag. Därav ännu lägre kostnader för samhället.
krillelille
april 8, 2012 at 23:56
Om dom inte har några pengar så får man studiebidrag som alla andra, ett studiebidrag som studenter klarat sig på i Sverige i många år, nog är det knapert men det går. Dessutom, om de kommer hit och inte har en gymnasial utbildning och är över 25 så får de ett förhöjt bidrag som blir cirka 6500kr i månaden, jag vet för jag har haft det.
Poängen är att 25000kr inte skall behövas som morot, det skall vara morot nog att lära sig ett språk och kunna fungera normalt i samhället. Sveriges studenter som läser till alla de tunga akademiska posterna får ingen morot när de är klara, allt de får när de är klara är en mättad arbetsmarknad (om de inte går och utbildar sig till svetsare eller motsvarande yrke) och studieskulder upp över öronen. Studieskulder som inte längre tar hänsyn till din inkomst utan månaden efter avklarad utbildning får du istället för 25000kr ett brev på posten ifrån CSN som kräver dig på kanske 5-6000kr. God morot!