Månadsarkiv: oktober 2008

Dags att bli grinig igen, eller nej inte grinig utan störa sig på folk. På tåget ser man lite då och då skumma människor som först går på tåget / vagnen och har en tidning under armen. Sedan sätter de sig ner och skall börja vända blad, vad gör de då? Jo de slickar sig på fingret för att vända sida. Fyyyy faaan vad vidrigt det är. Jag har ingen större skräck för basiller och allt men jag förstår väl såpass mycket att man skall inte slicka på sina händer när man byter sida och få i sig trycksvärta och säkert mycket annat trevligt. Och ABSOLUT inte när man dessutom precis tryckt på knappen för att öppna dörrarna eller hållit på stången på vagnen.

Inte konstigt att folk blir sjuka. Sedan de som sitter och slickar i sig hela tidningen, kan inte dessa människor sedan för vana alltid ta med sig tidning och slänga den än att kanske lägga den på sätet bredvid och gå? Så kommer jag där och tänker “ah loot!” och så är det något äckligt fruntimmer (det är mest gamla damer som gör detta, med gammal menar jag 40+, sorry morsan) som har lämnat sitt saliv på varje sida. Nej fy fan.

Ceterum censeo Carthaginem esse delendam

Jaha så ser det ut sedan i måndags. Vägen upp till mig håller på att rasa, säger dem iaf. Det går inte att bygga om snabbt för någon jävla fisk eller groda eller något bor i en bäck nedanför som är typ synd om eller något så då måste de där jävla djurräts aktivisterna gnälla lite och typ adoptera alla eller något, jag vet inte, irriterande är det iaf.

För nu tvingas vi åka en sjuk jävla omväg varje gång vi skall åka hem till oss. Och det gäller alla i området och ett område till efter det. Rör sig säkert om typ 200 hushåll plus då en hel jävla skola som måste arbeta sig igenom farthinder och annat kul. Så här skall vi ha det tills våren kommer. Många kommer gå i taket, jag vet att jag redan börjar göra det.

Nej det är inte veckans låt, det är aldeles för löjligt för det. Men en blast from the past för mig och om vi har tur ett lol för er.

I en komun lång lång bort råder det stor oro.
I hus nummer 53 vankar kejsare Krille runt i sitt kungadöme
och funderar på vad han skall göra för att stoppa det våta hotet.
Alliansen skickar en ingenjör för att undersöka situationen och komma
med goda råd till den oroliga kejsaren, ingenjörens analys gör kejsaren både glad och mer oroad.

Ja ungefär så är det. Det var inte fönstergubbarnas fel, fan också, det är fusk byggarna som gjorde dessa kåkar för cirka 30 år sedan. Jag tittade ut genom fönstret på andra våningen och såg där ett hål i takpannan. När ingenjören kom senare upptäckte vi mera dåliga nyheter. Fönsterna som går ut från huset är utskjutande på snetaget och i plåt. På var sida av plåten finns det en liten springa, kanske 0,5cm som då när det regnar släpper in vatten. Det slår då emot plåten och rinner ner för den, eftersom det inte finns någon avledningsplåt på fönstrets sidor så rinner det därför rätt ner och tydligen har vattnet letat sig ner i inner väggen som då sedan rinner ner i taket i det gammal tv-rummet… Det som gör det ÄNNU värre är att ett stuprör vid varje fönster leder vattnet rätt ner i en av dessa springor, därav den otroliga mängden vatten.

Det som gör det värre var att vi tittade även mera noggrant i vardagsrummet och ser vad som kan tänkas vara vatten skador även i taket på vardagsrummet. Men det rinner ju från fönstret? Mycket simpelt, vattnet har helt enkelt hittat en annan väg ner i det rummet. Så förlåt fönster gubbar, det är inte ert fel tror vi. Tur att jag inte hann ringa dem.

Så vad göra nu? Tja jag får se till att försöka muta Adde på något vis att komma och hjälpa mig. Först måste en panna bytas ut men det måste även konstrueras någon form av “pipa” till stuprören så att det INTE rinner ner på samma vis som det gör nu. Även att det måste sättas plåt på sidorna av fönsterna för att leda bort vattnet från fönstrets plåtyta och ut på pannorna. Så hela taket måste inte bytas, jag måste inte heller fixa med fukt skador eller liknande verkar det som, lite värme borde få bukt med det problemet. Men det blir ju ännu en utgift jag inte har räknat med såklart. Detta måste fixas pronto! Annars kan det bli jävligt dyrt.

Fortsättning följer…

Ja ett av mina allra första projekt var sidan Laskeblask.se

En sida som floppade ganska hårt. Idén är god men jag tappade snabbt suget för den då jag var mer upptagen av min andra blogg, det vill säga denna. Under året har jag lärt mig mer av detta verktyg wordpress och även mer generellt om att äga en “hemsida”.

Jag beslutade mig för att återuppliva projektet när jag fick en räkning från one.com (min host) för att jag skulle ha sidan ett år till. Egentligen var min tanke att låta sidan dö men de förnyade min prenumeration utan mitt godkännande, vilket så klart är rutin för dem, och nu sitter jag här med domänen och hosten i ett år till. Nåväl, det rör sig endast om totalt 355kr för ett helt år så det kan jag stå ut med. Trafiken är ju inte direkt galen.

Men jag har tänkt en del på sidan och skall försöka skriva lite på den när jag ramlar över något som är nytt och lockande. De recensioner som finns där just nu kommer förbli som de är, men kommande recensioner kommer skrivas på ett lite annorlunda sätt. Där jag snarare skriver en snabbt överblick av hur det var att dricka det hela och kanske vart jag hittade det. Hur det blir med bilder får vi se då jag suger på photoshop. Skall försöka att inte göra det lika flashigt och ambitiöst så att jag tröttnar så fort.

Inget nytt finns där ännu men det kommer, det kommer. Under tiden kan ni som inte läst ta och titta på den väldigt professionella testen vi utförde på Julmust förra året. Nu har musten börjat dyka upp i affärerna igen (vilket är på tok för tidigt!) och då kan det vara bra att ha en guide i minnet om vilken som egentligen är godast!

Jag har en osynlig polack i min trädgård! För några veckor sedan träffade jag en mycket trevlig herre som skall fixa min mur i trädgården. En dag ringde han och sa att han skulle komma och börja, detta var förra onsdagen har jag för mig. Ingen förutom en granne har sett honom och det var när han lämmnade massa stenar för att göra jobbet. Men varje gång man går till fönstret så ser man att han varit där.

En mur har blivit nedmonterad och de slipers som den bestod av har fraktats bort. En ny mur i sten har upprättats. En del växter har bytt plats och det har rensats mellan de stenplattor jag har på gången till huset. Men som sagt, ingen polack har siktats. Det är mycket spännande och mer spännande blir det att jag aldrig får tag på han på telefonen. Så jag har faktiskt ingen aning om tidsplan eller liknande. Jag funderar på att sticka ut skallen genom dörren och börja gå runt huset för att se om jag lyckas hitta honom.

Men fint blir det iaf!